Torsdag kväll 


Flera jag känner som bor i stockholmstrakten ryser så det syns när jag berättar om hur vi grannar umgås här i området... i Stockholm med omnejd är det sällsynt att grannar umgås, och många är misstänksamma när en granne visar sig hjälpsam... vad vill hen egentligen? Kommer jag att hamna i skuld till den här personen? Skall hen springa här titt som tätt i fortsättningen, och dessutom förutsätta att jag besöker hen och är lika hjälpsam? Grannars intresse tas mera som att "folk lägger sig i" och "spionerar" än som medmänskligt utbyte av sällskap och hjälp... och intressant nog är det särskilt människor som förut bott på små orter som mest hyllar storstadslivets anonymitet. Det gör mig sorgsen att tänka på vilka tråkiga erfarenheter de måste ha, eftersom jag själv bara haft glädje och stöd av att umgås med mina grannar här. De har blivit goda vänner, och de finns där när jag behöver dem... för mig är det en trygghet, ett socialt skyddsnät, och inte ett dugg påträngande. Ni som följer min blogg vet nog exakt vad jag menar *ler stort*.

Idag ringdes det fram och tillbaka mellan KSS, hemsjukvården och mig angående mamma. Först var budet att mamma skulle få komma hem efter dialysen, sedan ville de att hon fick vila några timmar innan hon åkte hem och sist beslöts det att hon blir kvar till i morgon. Det är bra att de ser hur medtagen hon blir av dialysen, och MAVA hade samarbetat med njure just om den saken så jag undrar om vi kanske får se förändringar framöver - kanske kortare dialystider?

Plötsligt ringde Alexandra och meddelade att hon hade fått tag i en man som var villig att hjälpa mig skifta däcken. En stund senare kom Daniel och Alexandra hit, hjälpte mig att lasta vinterdäcken i bilen och guidade mig till en gård i närheten av Ålön (strax utanför Gullspång) där en trevlig kvinna och en äldre man (de var grannar till varandra och kvinnan är god vän till Alexandra) väntade. Jag hade knappt hunnit ur bilen förrän de satte igång att skifta däck, och när jag efteråt frågade vad de ville ha betalt för denna fina service blev svaret: "Köp godis åt din hund - den ser ut att behöva det" (sagt med ett leende, apropå att Belle är smalare än de flesta andra jyckar häromkring - hihi!). Tror någon att det skulle hända i Stockholm?!?

När allt var klart skjutsade jag Maria till Töreboda, där hon behövde få hämta sina nya glasögon, och väl hemma igen bjöd Alexandra och Daniel på middag med efterföljande fika. Det kändes fint, jag kopplar alltid av så bra hos dem och får släppa tankarna på mina egna bekymmer ett tag... så det tog ett tag innan jag drog mig hem för att hänga tvätt och ta hand om mina djur. Nu sitter jag här i soffan och dricker te, slötittar på TV och grunnar på om jag skall krypa i säng tidigt eller starta ett datorspel... förmodligen lägger jag mig, för i morgon kommer förhoppningsvis mamma hem!