Söndag eftermiddag 


Ja, okej... jag sitter ju inte alldeles stilla hela tiden - det är inte nyttigt för en diabetiker. Röra på sig måste man varje dag i veckan! Och vädret är underbart idag, med solsken från en i stort sett molnfri himmel, så hundpromenaderna blir långa och avkopplande. Nu sitter jag dock i soffan och dricker te medan Belle och Miri sover här i soffan (givetvis under en filt) och Robin undersöker allt jag ställt i sovrummet

Jag bröt nämligen lite, lite grand mot min egen regel om att söndagen är en vilodag idag och packade ihop uteplatsen. Det gäller ju att passa på när vädret är okej, så att sakerna är torra, menar jag. Och det tog max en halvtimme att vika ihop stolarna, ställa bordet mot väggen och lägga stolarna ovanpå (utom den svartgrå, den fick i stället ligga under bordet, där jag också ställde in parasollfoten, krukor som är för stora att ta in och lite annat som klarar att vistas utomhus över vintern) - och så trädde jag den finurliga presenningen över alltsammans och drog till det isydda snöret nertill. Nu är allting skyddat, oavsett väder och temperatur... och det jag ställde in i sovrummet skall göras rent, alla dynor, hundbäddar och filtar skall tvättas, och lilla bordet m.m. skall ut till förrådet. Men det tar jag i morgon! Det viktiga idag var att få in det.

Herr Frost har nämligen kommit till oss, marken börjar bli hård och under morgonpromenaden glittrade det som diamanter överallt i gräsmattorna. Det är vackert, men vemodigt... årets sommar har varit så underbar, och betytt så livsavgörande mycket för mig, att jag inte gärna skiljs från den. Men nåja, jag har minnena kvar... och tiden går fort. 

Om jag skall vara riktigt, riktigt ärlig (och det skall jag ju) har jag faktiskt planer på att göra två saker till idag: väga upp och frysa in köttfärsen jag köpte igår samt gå runt och samla ihop alla djursaker (koppel, halsband m.m.) för att lägga i de lådor till Robins hylla som jag fick av Marie-Ann i fredagskväll. Lådorna är av hållbart tyg och perfekta att lägga sådant i så att jag vet var jag har det. Älskar förvarning som knappt märks! För det värsta jag vet, och något som har plågat mig i många, många år, är bråte överallt... min jobbiga livssituation skapade en "image" av mig som slarvig som jag har mått uruselt över hela den här tiden, för faktum är att en av de saker jag ärvde genetiskt av min pappa var pedanteri! Egentligen vill jag att varenda liten nål skall befinna sig på sin plats, och det skär i hela mitt inre när det är stökigt omkring mig. Det är därför den här renoveringen av rummen är så superviktig - nu skapar jag utrymme, fria ytor, enkelhet och vilsamhet runt omkring mig, och förhoppningsvis skall det få mig att må mycket bättre mentalt framöver. 

I övrigt vilar jag, gosar med djuren när de är vakna, läser och virkar. Samt dricker te och pratar med Gud. Som man skall på en söndag. För söndagen är faktiskt den vilodag Han av stor kärlek har skänkt oss att inte bara umgås med Honom utan framför allt återhämta oss från alla vardagens plikter och svårigheter. Judarna är riktigt bra på det där - de lagar inte ens mat under sin sabbat! Och de är väldigt noga med tiden också... att komma med ett lamt "jag skall bara..." när sabbaten inträder går inte. Undrar om muslimer också tar sin vilodag på lika stort allvar? Vi kristna är i alla fall fruktansvärt dåliga på att unna oss denna gyllene chans att bara vara... trots att vi ständigt gnäller över hur ont om tid vi har och hur stressade vi är. Till och med när vi påstår oss vila är vi lika aktiva som vanligt... stillsamma reflektioner har blivit fysiska yogaövningar, trevligt umgänge har blivit kravfyllda middagsbjudningar (ofta planerat dagar i förväg med allt vad det innebär av städning, inköp av dyra varor i stressiga butiker och gräl i köket för att folk går i vägen för varandra), långa sovmorgnar har blivit tidiga träningspass med jogging eller gym... och så där håller vi på, i stället för att bara sjunka ner i våra soffor tillsammans med familj, släkt och vänner och prata bort tiden över veckans längsta fikastund. Eller varför inte unna oss att vara alldeles ensamma en stund och slippa det sociala? Det finns positiva saker som vi, som följer reglerna i våra religioner, får "på köpet"...!