Sen onsdagskväll och natt mot torsdag

 


Nu när livet har lugnat ner sig ordentligt och föreningskonflikten börjar komma på avstånd både i tid och känslor, har jag fått möjlighet att reflektera över hur rikt välsignad jag är. Sedan jag nämnde på FB att jag saknade virkgarner har paketströmmen varit överväldigad; sex paket har jag fått, och nu står fyra plastkassar uppradade utmed väggen här i vardags-rummet, fulla med garner av alla sorter och färger, och dessutom har jag fått två jättefina ergonomiska virknålar (en i storlek 3,5 och en 10) att komplettera den nr. 6 jag har använt hittills. Tänk att människor är så generösa! Det enda jag kan gengälda med är de slantar mina virkresultat förhoppningsvis kan dra in till Snuffefonden - om folk vill ha mina gryt-lappar, vill säga. För det vet jag ju inte än! Jag utgår ju bara från de snälla saker folk skrivit om de grytlappar jag har visat bilder på... men min förhoppning är att jag skall börja sälja på allvar i nästa vecka, sedan föreningens årsmöte varit - innan dess händer det fortfarande att jag blir kallad till möten med t.ex. nya styrelsen och revisorerna eller talar i telefon om de sista detaljerna som vi i gamla styrelsen fortfarande (fram till årsmötet) är ansvariga för, som t.ex. verksamhetsberättelsen och den ekonomiska rapporteringen (ni vet, resultat- och balansräkning, sammanställning av budget respektive faktiska kostnader för bygget o.s.v.). Och det är i de samtalen/mötena som jag inser att jag också på ett annat sätt är välsignad, nämligen de fina människor jag har haft förmånen att få lära känna och arbeta tillsammans med i föreningen. Att träffa dem känns lika bra varenda gång, och jag är tacksam att vår goda stämning inte förstörts av konflikten oavsett att den har slitit hårt på oss alla, somliga mer än andra. Det märks tydligt hur enormt trötta de är, men ändå fortsätter de att hålla huvudena högt och ta ansvar, känna plikttrohet och aldrig tappa fokus på vad föreningen handlar om - djurens väl. Jag önskar att jag kunde ordna varsin tapperhetsmedalj åt var och en av dem!

En tredje sak bär mig nu, precis lika mycket som goda människors generositet, underbara föredömen och varmhjärtade vänlighet: våren är slutligen här på allvar. Som jag har längtat! Men nu är det värme i solskenet, det gror och växer i rabatter och marker, snön smälter så att man nästan kan se det och till vår glädje kommer Belle och jag äntligen in i skogarna vi älskar så mycket. Det gör så stor skillnad för oss båda att vi nu kan röra oss fritt i skog och mark, få röra ordentligt på oss igen efter vinterns enahanda gångvägspromenader (vi har en gång- och cykelbana här, men den är lagd ovanpå en gammal järnväg och spikrak) och små rundor i trädgården, andas vårluft och njuta av solen... nu på fredag får jag dessutom min pension och kan tanka bilen, vilket gör det möjligt för oss att variera valet av skogar, precis som innan vintern. Vi åker aldrig långt, men det behöver man inte heller här i trakterna - jag letar upp en liten avkörningsplats som ser trevlig ut, parkerar så att bilen står säkert och så har vi en ny bit skog att upptäcka. 

Så vem vet? Snart kanske jag kan visa er lite bilder från skogen som omväxling till alla virkbilder?  :-D 

Skrivet senare på natten:

Nu börjar det bli varmt i huset, alla utom jag sover gott och jag har precis gjort mig en mugg hett, gott te. Sitter och funderar på påskhelgen... i vanliga fall brukar Torbjörn och Vendela komma hit för att besöka oss, men i år blir mamma och jag troligen ensamma. Haka nu inte upp er på ordet "ensamma", för vi känner oss inte övergivna och vi är fullt kapabla att fira påsk utan gäster - hihi! Dessutom kanske vi får för oss att bjuda in någon annan, det vet vi inte än. Så det är inte det som upptar mina tankar just nu, utan maten... jag hade redan från början en trerätters i åtanke och började göra en inköpslista för den, då det slog mig att jag kanske siktade för högt (eller snett) med både förrätt och de traditionella kokta äggen samt sill och potatis. Vore det inte bättre med en riktigt bra huvudrätt och en läcker efterrätt? Sill och ägg blir väl bra som förrätt? Och då förändrades min plan lite grand, från svamprisotto till smörgåstårta... jag har en idé om hur jag vill göra den, och receptet på risotton (ett riktigt delikat ett, som jag fått av en god vän) kan jag ju använda en annan dag. Efterrätten blir densamma - mitt livs första försök att få till en hyfsad cheesecake. Har länge velat prova, men hittills inte kommit mig för... nu skall det bli av, har jag bestämt. 

Det enda negativa jag har att skriva just nu är att jag har förfärligt ont i huvudet. För cirka en timme sedan försökte jag med en Alvedon Forte (1 gram paracetamol), men det har inte hjälpt ett dugg... så nu är det dags för steg 2, d.v.s. en Pronaxen (500 mg), för nu vet jag att det inte handlar om spänningshuvudvärk utan är migrän. Ibland kan det vara svårt att känna skillnaden i inledningen av anfallet, särskilt som bägge kan kännas i tinningarna, och det är inte alltid mina anfall startar i någon av mina vanliga triggerpunkter: mitt uppe på huvudet eller i ögonhålorna. Efter ett tag blir det dock uppenbart, och tar inte Alvedon råder det ingen som helst tvekan. Hoppas bara att jag inte måste lägga mig nu när jag har lovat mamma att vaka!