Natten mellan onsdag och torsdag

Det har varit en långsam natt, men nu är det bara en timme kvar innan jag måste väcka mamma och göra henne i ordning för att åka till dialysavdelningen. Hon verkar ha sovit så lugnt och bra hela natten, jag har tittat till henne flera gånger men varit noga med att inte störa... och skönt nog har inte djuren heller gjort det, trots att de turats om att sova hos henne. 

Själv har jag virkat två svartvita grytlappar - en beställning jag fick häromdagen - och jag hoppas att den som skall ha dem blir riktigt nöjd! Mer har det tyvärr inte blivit i natt, för jag har varit alltför okoncentrerad och är trött i huvudet... fick en kram av hemsjukvårdaren som kom för att titta till oss för en stund sedan, bara för att jag "var så tapper som stannade uppe hela natten för mammas skull". Men det handlar inte alls om tapperhet, utan om att jag älskar henne och alltid blir orolig när hon inte mår bra - och som ni vet har jag ju redan för vana att vaka de nätter hon behöver sova så ostört som möjligt för att orka med dialysen morgonen efter. Just den här natten har det känts extra viktigt att jag inte sovit, ifall hon hade blivit sjukare... men lyckligtvis har det, som sagt, varit lugnt. 

Resten av natten har jag suttit och läst i Povel Ramels bok "Som om inget hade hänt", gosat med djuren (när de varit vakna), druckit te och lyssnat på musik.

Måste erkänna att det skall bli skönt att få gå och lägga mig när taxin har hämtat mamma... nu är jag verkligen trött, och inte ens teet håller mig klar i skallen längre.