Torsdag eftermiddag 


Michelle ordnade så att jag fick lite sovmorgon idag, den raringen... det behövdes, för jag var trött så det sved i ögonen igår och la mig tidigare än vanligt. Trots det, och en lugn natt, är jag fortfarande trött... men jag tror att det beror på att jag de senaste dagarna måst ta väldigt tunga och känslomässigt svåra beslut. Som min fina vän Hanna skrev på FB: "Kom ihåg att du delvis lider för att du är en vänlig och hjärtegod människa - och delvis för att du är konditionerad att inte göra så här. Det är därför det känns så otroligt illa, det gör det alltid när man bryter mot ett intränat tabu." 

Ute skiner solen från en mestadels blå himmel och det är sommarvarmt, så hundpromenaderna blir långa och avkopplade. Vi möter många äldre, särskilt med rollator, ute och det är ännu en sak jag tycker om med Skallberget - här ligger ett servicehus, och det får mig att känna mig lite "hemma" (jag älskar ju Amnegården i Gullspång). Belle blir också glad - hon har hela tiden föredragit att umgås med äldre människor. Såg också till min glädje att boulebanan bakom servicehuset används! Där stod vi en stund och tittade på när både män och kvinnor spelade boule under skratt och prat.

Apropå kvinnor, så finns det tillfällen då det märks att alla de vuxna hundarna här i flocken är tikar. Idag fastnade en av valparna med klon i en filt och gnydde av smärta när han drog loss den... varpå de vuxna tikarna blev som tokiga - Belle for in i valprummet (där hon inte får vara) för att rädda valpen, Miri blev vansinnig över att Belle kom i närheten av hennes valpar och Ginny satt i vardagsrummet och skällde för att hon blev rädd när Miri och Belle morrade så ilsket åt varandra. På soffryggen satt Robin och stirrade mållöst på kalabaliken, medan Geisha och valparna tog skydd i valpkojan... ja, Jesus Kristus, det tog en stund att reda ut! Nu har jag stängt in Miri, Geisha och valparna i valprummet och Ginny och Belle får coola ner sig under varsin filt här i soffan medan Robin sitter kvar på soffryggen och - jag svär! - skrattar gott åt dumma hundar. Ingenting rubbar den katten!

När allt har lugnat ner sig igen skall vi ta en långpromenad, det brukar göra hundarna sams igen och svalkar av heta känslor. Och efter det funderar jag på om vi allihop skall passa på att ta en siesta.

Har funderat vidare på de saker biskopen och jag diskuterade igår, samt en annan fråga som kom upp: vad får man egentligen skriva om i sin blogg? Jag satt igår kväll och googlade på det och sände dessutom frågan till en advokat för att bli helt klar över om jag får skriva av mig sådant som händer i mitt liv, även när det gäller relationsproblem och konflikter... det jag fått fram hittills är att jag får det, så länge jag inte utpekar en namngiven eller lätt igenkännlig person för kriminalitet eller liknande. Hanna har kollat en sajt som heter Lawline och berättade detta för mig: "Enl Lawline måste man ha uttryckt att någon är brottslig, klandervärd eller på annat vis "värd andras missaktning" och det måste också framgå vem man pratar om, annars har man inte gjort något fel. Att bara skriva om andra är alltså helt okej (så länge, förstås, man inte sprider personuppgifter som adresser och liknande)". Stämmer det (vilket jag tror, för Lawline drivs av svenska, välutbildade jurister) så är jag på den säkra sidan. En vän som känner nästan alla mina vänner, har också kommenterat det hela med att hon inte visste vem jag menade... och då kan det ju inte ha varit särskilt tydligt för utomstående vem jag tänkte på, eller hur? Jag är ju inte ute efter att kedja någon vid skampålen, utan behöver bara skriva av mig!

Hur som helst skall jag träffa biskopen igen på söndag, och då följa med till kyrkan i Stockholm. Det skall bli underbart!