Vare sig man vill bli påmind om det eller inte, så är det två månader kvar till jul. Och det syns, framför allt i kataloger och butiker. Förr brukade jag reta mig på att särskilt affärerna "tjuvstartade" julen så långt i förväg, men på sistone har jag tänkt annorlunda... ju tidigare man börjar planera och genomföra sina julplaner, desto mindre borde man behöva stressa. För december, årets förmodligen stressigaste månad, är ju egentligen vikt för motsatsen - reträtt, lugn, besinning, andligt inåtblickande m.m. De fyra veckorna före julhelgen är en fastetid. Nu märks det inte särskilt väl bland folk i gemen - de inte bara stressar värre än någonsin, utan de frossar också i julbord, julfester och andra uppskruvade aktiviteter som skapar motsatsen till det lugn och utrymme för reflektion som adventstiden är tänkt för. Men om vi klarar av julförberedelserna redan nu, kanske vi kan unna oss lite lugn och ro i december? Eller ger det bara människor ännu fler dagar att använda till allt från brådska till ren panik?

I slutet av den kommande veckan är det Halloween - också det ett rätt upphaussat firande, därtill lite extra stressigt eftersom folk egentligen har ganska dimmiga uppfattningar om vad det är man firar och varför. För svenskar kanske Halloweenfirandet kommit att bli så populärt bara för att det lyser upp höstmörkret med en extra fest? Jag som kristen firar ju Alla Helgons Dag och Alla Själars Dag kommande helg (alltså inte den här, utan nästa)... och det är knappast ett festtillfälle utan ännu en av de där tidpunkterna på året då man ges chansen att ägna sin själ och ande lite extra uppmärksamhet en stund. En tid för stillhet och eftertanke, alltså. Än en gång motsatsen till vad de flesta människor använder den till. Å andra sidan måste varje individ själv forma sin verklighet och utgå från vad som känns rätt för den personen. Inte bara för stunden, utan i djupet av sitt hjärta. Frågan är väl om folk ger sig själva den möjligheten? Eller är vår oro inför höstmörkret, kylan och den långa tid av vinter vi har framför oss så stark att bara festens starka intryck rår på den? Det tål att tänka på.