Söndagseftermiddag 


Idag har jag tydligen rört till det rejält i mina vänners huvuden... och allt för att jag berättade om en liten tanke, bara en spontan lek med "tänk om...", och la ut denna tanke på FB. Resultatet blev så märkligt att jag sitter närmast mållös här vid datorn och följer utvecklingen.

Det jag skrev var följande ord: "Tänk om jag skulle flytta till Västerås?" Reaktionerna (både på FB och i Messenger) var omedelbara, fler av dem mycket starka, och kan delas in i tre grupper: 

  • De som ivrigt hejade på, tyckte det var ett utmärkt förslag och att jag verkligen skulle behöva den förändringen
  • De som såg sina egna behov hotade och blev bestörta
  • De som påpekade svårigheterna och bad mig tänka igenom saken mer ordentligt

Själv har jag som sagt bara lekt med tanken på hurdant mitt liv skulle se ut OM jag flyttade hit till Västerås, därför att jag vartefter upptäcker sådant som faktiskt skulle förenkla mitt liv och dessutom min ekonomi med en sådan flytt. Det betyder förstås inte att jag har bestämt mig för ATT flytta, utan bara att jag väger för- och nackdelar mot varandra och grunnar på vad som väger tyngst.

Till fördelarna här bl.a. detta:

  •  Jag skulle få en lägre hyra, eftersom det finns stora tvårummare här i Skallberget som trots att ytan i det stora hela skulle vara rätt lik den jag har nu skulle kosta 1.100 kronor mindre per månad
  •  Jag skulle inte behöva bil, utan kunde ingå i en bilpool jag nyligen blivit bekant med
  •  Jag skulle kunna tjäna extra pengar varje månad genom att t.ex. vara dagmatte åt Michelle (hennes förslag), tvätta åt folk (flera som föreslagit), uträtta ärenden m.m.
  •  Jag skulle ha betydligt närmare till min kyrka; biskopen bor här i Västerås och det tar bara en timme att köra till domkyrkan i Stockholm, där jag också har de flesta av mina kyrkvänner
  •  Jag skulle bo bara en timmes resväg från såväl min syster i Lindesberg och mina bröder i Stockholm
  •  Jag skulle kunna handla betydligt billigare, eftersom här finns gott om fyndbutiker för både kläder, saker och mat - och dessutom kunde jag storhandla tillsammans med mina vänner här på orten, så att jag fick hjälp att bära saker m.m. Inte heller skulle jag behöva köra bil i en timme (8 mil enkel resa) för att få tag i saker jag behöver
  •  Michelle kan hjälpa mig med städning och andra saker jag har svårt med, samt sådant som behöver sys till mig eller djuren
  •  Jag skulle ha ett betydligt större socialt skyddsnät när jag behöver hjälp och därmed ha större trygghet inför åldrande och sjukdom (fler vänner och alla i min familj inom räckhåll)
  •  Jag skulle kunna få hundvakt och sedan ta tåg/buss till Stockholm för att gå på museum, teater, konserter m.m.

Så finns det förstås nackdelar också, t.ex. detta:

  •  Jag skulle inte längre kunna använda Olle som veterinär, utan fick hitta en ny pålitlig kontakt här i stället (helst inte Strömsholm, då)
  •  Jag skulle inte ha samma rika tillgång till skogar (dock finns det en stor skog på gångavstånd härifrån - bortom Rocklunda)
  •  Jag skulle inte kunna hjälpa Carina och Maria med kyrkverksamheten i Skaraborg
  •  Jag skulle inte kunna träffa mina vänner/grannar Nina, Maria, Alex och Daniel lika ofta, utan fick göra planerade besök då och då i stället för att "komma över på en fika"
  •  Jag är osäker på hurdan sjukvården är här i Västerås
  •  Jag vet inte hur det är att samarbeta med FK här
  •  Jag vill ju flytta just hit till Skallberget, inte till vilket område som helst i Västerås, och jag vill ha en lägenhet som känns lika trivsam som den jag har i Gullspång (dock gör det inget att den blir mindre, d.v.s. att jag byter från min trea till en tvåa)
  •  Det är dyrt att flytta, om man inte kan få hjälp av familj och vänner

Slutligen finns det några väldigt viktiga saker som var de som satte igång tanken från början, framför allt att jag längtar efter min familj, min kyrka och ett betydligt mindre komplicerat liv. Nu när både pappa och mamma är borta, har en stor del av min anknytning till Skaraborg fallit bort och jag börjar uppleva avstånden till just familjen och vännerna i kyrkan som för stora. Det kostar mycket pengar och innebär krånglig - ibland direkt svårlöslig - planering att kunna ta mig till dem, och de har p.g.a. arbete, barn, djur och andra förpliktelser svårt att ta sig till mig. Att alla familje- och släktgravar är i Stockholm börjar också kännas jobbigt. Det här är ingenting som jag har pratat om utåt, men det ligger som små taggar i hjärtat... och när jag nu ändå jobbar med mig själv, kommer sådana här saker till ytan. 

Att bo lite mer centralt har en annan fördel, nämligen att människor omkring mig inte skulle kunna komma alltför nära inpå mer eller mindre automatiskt, utan att man får större svängrum för sina egna behov av t.ex. ensamhet, frihet och oberoende. Du som följer min blogg vet att jag försöker lära mig att sätta gränser och förändra mina relationer så att de inte skadar vare sig mig själv eller andra genom att jag beter mig fel... och en orsak till att jag hamnar fel är just att jag så gladeligen har kastat mig in i alltför nära kontakter alltför snart och tagit över ansvaret för andras behov bara för att jag vill så väl, tycker så mycket om personerna ifråga och tror att jag hjälper dem... vilket jag nu smärtsamt har insett att jag inte gör. I stadsmiljö skulle jag helt enkelt inte kunna bete mig på det viset, eftersom de människor jag skulle ha omkring mig i större utsträckning skulle vara mer fristående. Varför ser jag den skillnaden? Eftersom jag vet (glöm inte att jag har bott i/kring Stockholm större delen av mitt liv) att i städer har människor en större umgängeskrets och möter fler människor, vilket gör att de inte fokuserar alltför mycket på alltför få, om du förstår hur jag menar. De skulle inte tillåta mig att komma för nära, och det är nog precis vad jag behöver för att inte begå samma misstag igen. Det skulle tvinga mig att bli självgående på ett helt annat sätt.

I Gullspång har jag ett par saker som jag inte skulle få här: tystnad, stjärnhimmel nattetid (om det inte är mulet, förstås), mycket natur, ett lugnt tempo utan alltför många människor på samma plats, Sveriges bästa sjukvård och stressfrihet på det viset att det är betydligt mer stillsamt. I Västerås skulle jag få en sundare inställning till mitt sociala liv, stressfrihet på det viset att jag slipper alltför energikrävande relationer, närmare till familj och kyrka och större möjligheter att få hjälp när jag behöver det. Det är de här sakerna jag väger mot varandra - och har gjort en tid, även om jag hållit väldigt tyst om det. Jag trodde inte att reaktionen på tankegången skulle bli så här stark, men visst förstod jag att det skulle bli reaktioner... så jag har med avsikt inte sagt någonting, utan bara gått här med hundarna och funderat i all stillsamhet.