Sen lördagskväll  

Om cirka en halv timme skiftar vi år... fast ärligt talat har jag, som ser det mesta i både världen och kosmos som cykliskt, lite svårt att hänga med i kalendertänkandet. Det finns andra tidpunkter under årets gång som tydligare markerar skillnader mellan dåtid och framtid (nuet är en oanvändbar konstant i det sammanhanget, eftersom det är så extremt kortvarigt)... men okej, nu har mänskligheten bestämt sig för att räkna årtal, och då måste man ju välja en punkt då själva skiftet ser. Och vem bryr sig om att en liten människa i Otterbäcken alltid skriver fel årtal under de första fyra-fem veckorna, därför att hon äntligen har lärt sig förra årets siffror?

Mamma kom upp för en stund sedan och vi satte oss att göra en Tarot-läggning vardera. Vi har flera olika läggningar beroende på vad vi vill veta, så den här gången drog vi tre kort var: ett för ekonomin, ett för hälsan och ett för bostadsfrågan. Särskilt korten som skulle svara på våra funderingar om ekonomin under det nya året var mycket tydligt positiva. När det gällde hälsan fick mamma rådet att sluta begränsa sig själv (vilket jag har försökt säga henne i flera år) och jag fick rådet att ta hand om mig själv och låta det ta tid. Svårast att tolka var korten om hur det går med bostadsfrågan... men jag fick rådet att släppa min rädsla, och mamma att ordna sin omgivning så att hon kommer till sin rätt både för sig själv och andra. 

Skall grunna lite mer på detta senare i natt... nu är det dags att börja laga mat inför midnatt. Man skall gå in i det nya året mätt och nöjd, har jag fått lära mig. 

GOTT NYTT ÅR!!!

 



Skrivet senare på natten, då vi tecknar söndagen den 1 januari 2017:

Här i Otterbäcken är det tyst och stilla ute, inga raketer hörs, inga ljussken lyser upp vintermörkret, inga tonåringar drar förbi utanför staketer och ropar och tjoar. Undrar hur det blir när vi har flyttat in till Gullspång? Det är ju trots allt en tätort, och där bor betydligt fler människor än i lilla Otterbäcken.

Själva firade vi timmen runt nyårsskiftet med att äta risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk, skåla i lightcider och lyssna på P1:s genomgång av Sveriges domkyrkors klockklang, innan vi öppnade våra paket. Mamma blev jätteglad för morgonrocken jag gav henne! *glad* Och jag gillar fortfarande det garnnystan i regnbågens alla färger som jag slog in åt mig själv... skall bli så kul att skapa grytlappar m.m. av det framöver.

Nu sover mamma och alla djuren, men jag sitter uppe och vilar huvudet en smula innan det är dags för mig att uppsöka min go'a säng... det är skönt att få vara alldeles ensam en stund, och jag mår bra i natt så jag dröjer gärna uppe ett tag till i alla fall.

Ni undrar kanske över det där jag skrev om Tarot tidigare i kväll? Tarotkorten (Thoth-kortlek och förklarande bok av Gerd Ziegler) var en sådan där detalj jag behöll från min New Age-period... inte för att spå med, utan för att bli medveten om mina (eller andras, för jag gör ibland läggningar för vänner) undermedvetna och svåråtkomliga tankar och känslor. När man läser texten till ett kort man valt, fastnar man framför allt för sådant som säger något - som ger eko inom en - och det finns ingenting magiskt bakom att många kort känns "träffande" eftersom man efteråt mest minns det som stämde och inte det som inte sa en något. Vi vet ofta inte vad vi tänker förrän vi uttalar det, och därför kan sådant som Tarot (eller andra läggkort - det finns massor av varianter att välja mellan, t.ex. änglakort, indiankort och affirmationskort) fungera oavsett var man står spirituellt och om man "tror på så'nt där" eller inte. Jag tror som sagt absolut inte att Tarot är magiskt på något sätt... men att göra en läggning har åtskilliga gånger hjälpt mig förstå mig själv, så jag använder gärna kortleken när jag vill bli klar över mina tankar och känslor inför något särskilt. 

Det kort jag drog nu i kväll för bostadsfrågan handlade framför allt om att våga, att inte låta rädslorna styra. Och det känns begripligt, eftersom just rädslor är vad som hindrar mig att se klart i valet av bostad. Jag har en mängd mycket dåliga erfarenheter av flerfamiljshus och grannar, och viss bebyggelse väcker skrämmande minnen till liv. Det skrämmer mig också att satsa en stor summa pengar på något som kanske efteråt inte känns rätt... man vet ju aldrig om man trivs någonstans förrän man har provat att leva där, menar jag, och då har man redan betalt en väldig massa pengar som man inte kan få tillbaka. Nu talar jag förstås om bostadsrätter, men det beror på att bostadsbristen i Gullspång är så stor att det är näst intill omöjligt att få en hyresrätt... särskilt inte en trea, eftersom de är mest eftersökta. Flyttar man till en hyresrätt kan man flytta igen om man vill... men att köpa en bostadsrätt är mer permanent, särskilt för en låginkomsttagare som jag. Så för mig handlar definitivt en flytt om att våga!