Tisdagskväll, Valborgsmässoafton 


Det är fullt mänskligt att njuta av det väder vi haft hela april månad - solsken och högsommarvärme både dag och natt. Varför skulle vi inte ta chansen att sitta utmed en husvägg och gona oss, äta glass, bjuda familj, vänner och grannar på grillat på våra uteplatser och verandor, hämta utemöblerna i förråden och ställa upp i våra trädgårdar... och ännu har inte tankarna på torka, missväxt och nödslakt av kor m.fl. som blir utan foder, dykt upp i massmediala diskussioner. Det har däremot brandsäkerhetsfrågorna, för redan nu brinner det överallt i vårt avlånga land p.g.a. den långvariga torkan (här i Skaraborg har det bara regnat två gånger på över en månad) och denna somriga valborgsmässoafton är det inte många kommuner i landet som törs tillåta majbrasor. Myndigheterna förbereder sig för det värsta, för stora bränder som knappt går att få kontroll över och det akuta behovet av internationellt samarbete för att bl.a. vattenbomba vidsträckta skogar m.fl. svårsläckta platser. 

I Gullspång blir det definitivt inga majbrasor i år - det är totalt eldningsförbud i hela Skaraborg, och bara på särskilt utformade platser och människors egna verandor tillåts ansvarsfullt grillande. Men även om det varit som vanligt, en traditionell Valborg med brasa, skönsång och varmkorv med bröd m.m., hade jag inte deltagit... jag orkar helt enkelt inte. Denna dag, då konungen fyller 72 år och de blågula flaggorna fladdrar i vinden, har jag mest sovit bort. Krafterna är uttömda, teskedarna slut.

Hela april har varit intensiv för min del. Ja, jag har fått mycket gjort... skiftat däcken på bilen, städat förrådet och ställt ut massor av bråte som förut stått i vägen här i bostaden, gjort fint på uteplatsen (mycket tack vare Michelle, som skänkt mig en så underbar utegrupp i vitt trä med bord - inklusive två iläggsskivor - och fyra positionsstolar med ljusblå dynor till, samt ytterligare en stol och ett vitt parasoll som jag fått av Nina), varit på ännu en begravning, firat Skärtorsdagsmässa och deltagit i klerikala synoden i Stockholm, varit på årsmöte i Maria församling (hemma hos biskopsparet) i Västerås och sedan haft en underbar kväll hos Michelle och hundarna, deklarerat (inklusive kämpat med en rätt svårbegriplig bilaga rörande min del av försäljningen av huset) och mycket mer... men det har tagit väldigt hårt på mig och nu är jag återigen inne på tanken att dra mig tillbaka en vecka för att vila och bara ägna mig åt själens återhämtning.  

Häromkvällen gjorde jag en liten önskelista i min logg på FB över hur jag vill att den närmaste framtiden ser ut för min del:

* skapa större utrymme i mitt liv för Gud
* ha inspiration att blogga varje kväll
* Sitta på uteplatsen och virka
* komma tidigare i säng än det blivit på sistone
* läsa fler böcker än det blivit på sistone
* vara ensam med mina tankar emellanåt
* känna mig friare att följa vad som känns rätt just i stunden
* dona på uteplatsen (göra lännet fint, plantera växter)

Sedan återstår förstås att se hur det blir med de olika punkterna... men så här ser i alla fall min ambition ut, och som du märker finns det nästan ingenting utåtriktat med i listan. Bara sådant som handlar om mig själv och mitt inre, i första hand. Själen, psyket, min kroppsliga hälsa måste få ett betydligt större utrymme i mitt liv nu... och, det vill jag understryka, det är bara jag själv som är hindret i vägen. Det är jag som splittrar upp mig på så mycket annat, som egentligen borde nedprioriteras. Det är jag som faller för böner om att delta i ditten och datten på andra platser än här hemma. Kanske stämmer det som någon sagt en gång, att människan är sin egen största fiende?

Funderar lite på varför jag ständigt är redo att störta iväg för att äta eller fika hos mina vänner i stället för att vi är här? Min uteplats är ju faktiskt den största på hela huslängan, och med nya utegruppen på plats finns det också gott om sittplatser för gäster (faktiskt, om jag använder iläggsskivorna, åtta stycken!). Därtill skulle Belle kunna skrota runt i sin löplina i stället för att sitta fast i kopplet... och när Robins sår på halsen har läkt, så att han kan ha sele på sig, kan också han få gå ute i löplina och njuta av sol, värme och krispigt gräs. Olaf och Jessie flyttar till sin husse på måndag efter att ha förgyllt min tillvaro i ett halvår... och det är som det skall vara, jag visste från början att de inte skulle bli kvar och jag är glad för husses skull att hans lilla familj får återförenas efter den långa separationen. Min egen krymper till att omfatta Robin, Belle och mig - och det är också som det skall vara; om bara Robin klarar av att vara ensam katt i reviret tänker jag låta det vara vi tre under den närmaste framtiden. Tills Gud vill annat. Det har hela tiden varit Gud som styrt när katter flyttat in och flyttat ut här... den enda katt jag skaffat helt självständigt var Aragorn, min allra första. Och även om det känns ovanligt för mig att ha så få  katter omkring mig, kanske det är bra så just nu... det ger mig mer tid och plats för de djur som är kvar, och billigare blir det också.

Har jag berättat att jag har köpt en självstädande sandlåda? Den skall Robin få inviga när de "kinesiska vattenkatterna" har flyttat. Varför jag kallar dem så? De är givetvis "vanliga" huskatter, men de är födda i Peking och båda älskar att leka med vatten - ingen av dem verkar ha det minsta emot att bli blöt. Jag har aldrig haft vattenälskande katter förut, så det har varit en helt ny upplevelse! Jag kan aldrig öppna en kran vare sig i badrummet eller köket utan att både Olaf och Jessie kommer rusande för att hoppa upp och börja leka med vattenstrålen... så jag hoppas att deras husse ordnar en vattenfontän och andra möjligheter att leka med vatten hemma i deras eget revir nu när de flyttar. 

Hm, skrev inte jag om en självstädande sandlåda? Jo, den fungerar så att man tar av huven och lyfter den översta lådan, där kattsanden ligger. Sedan häller man över alltihop genom lådan under - som är ett såll - ner i den understa lådan. Den rena sanden strilar förstås rakt igenom, men urinklumpar och avföring blir kvar i sållet och kan hällas ut i en soppåse. Praktiskt, inte sant? Jag tror att den här nya lådan kommer att göra kattlådestädandet betydligt enklare för mig i fortsättningen... och som jag då också bara har en katt, behöver jag bara en låda att hantera.

Dessutom blir det bara en skål för torrfoder - en skål som skall ställas på köksbänken, så att jag äntligen kan hindra Belle från att äta av kattmaten hellre än sin egen. Det är inte lätt att sköta Belles diet när hon hela tiden knaprar i sig katternas foder! Robin är dock van att äta på köksbänken, för det är där jag alltid ställer hans blötmat (så att inte Olaf skall stjäla den), så i framtiden kan jag ha också torrisarna stå där. Vattenskålen står i vardagsrummet, dit både Belle och Robin går för att dricka. Ja, givetvis Olaf och Jessie också nu när de bor här! Men de äter torrisar och blötmat i skålar på golvet; kanske har de fått lära sig av husse att inte vara på köksbänken?


Skrivet senare samma kväll:

Att uppleva sommarliv i april är förvirrande för en gammal tant som jag, som minns att april brukade vara en ganska snöig månad. Ingen kan övertyga mig om att miljövarningarna är överdrivna... så här skall det inte vara i april, hur skön sommarsolen än är, och hur ljuvligt träden än blommar. Förra årets sommar var väldigt varm och torr, och skall vädret bli likadant i år fast mer långvarigt står vi inför stora problem. Inte bara bränder, utan missväxt, brist på foder och allt högre priser på mat. För att inte tala om hur farlig hetta är för barn, gamla och sjuka! Grundvattnet är ett annat problem... vi har visserligen haft snö, men det var länge sedan nu och räckte absolut inte till för att fylla på vattenförråden. Och sedan snön försvann, har vi bara haft någon enstaka dag med regn. Skall vi behöva införa vattenransoneringar redan i maj-juni i år?

Det mesta i vårblommeväg har redan blommat över: vårlök, scilla, krokus, blåsippa m.m. är borta nu, och vitsippor, påskliljor, gullvivor och t.o.m. tulpaner ser överblommade ut. Jag har massor av små söta självsådda penséer i en färgglad rad utmed pallkragarna, och fast vi bara går in i maj känns det som att jag borde ha sått allting som jag vill odla i år för att det skall hinna rota sig innan det blir alltför hett och torrt. Särskilt om vi får vattenransonering och alltså måste tänka oss för när vi vattnar våra växande plantor! I år hade jag tänkt odla potatis, lök och örter som t.ex. persilja, gräslök, dill och basilika, och i övrigt ha rosor och pelargoner på uteplatsen. Kanske även penséer och petunior? Ingenting krångligt, i alla fall, utan bara sådant jag vet att jag klarar av. Jag är absolut inte bra på trädgårdsarbete, så det får inte vara för svårt om det skall bli bra... växter är också levande varelser, precis som mina djur, och skall skötas om på bästa sätt. Dock får jag vänta till pensionsdags i maj innan jag kan börja, för den här månaden hade jag bilskatten och den tog varenda slant jag fick över efter räkningarna. Nåja, både djuren och jag har mat och det är det viktigaste - det går ingen nöd på oss!

Nu är det sovdags för undertecknad... jag vet att jag har saker att skriva om, men det får bli en annan dag. Nattinatti!