Söndagseftermiddag  

Jag sover dåligt just nu, axeln värker och med fyra katter och en hund i sängen är det inte lätt att hitta en någorlunda uthärdlig liggställning. I natt tog jag mig för att gå upp och sätta mig vid datorn mitt i natten, och då kom givetvis alla djuren och la sig i soffan... sedan gick jag tillbaka till sängen och hann faktiskt somna innan djuren insåg att jag hade flyttat på mig och kom efter. Inte särskilt snällt av mig att lura dem, det vet jag...  men nu fick jag i alla fall sova fyra-fem timmar, och det är minimum vad jag klarar mig på. 

Mamma är också väldigt trött och sover mycket - det har hon gjort sedan hon låg på KSS (Kärnsjukhuset i Skövde) nu senast. Men hon verkar må bra i alla fall, äter som hon skall och är uppe mellan sovstunderna för att titta på TV, umgås med mig, gosa med djuren o.s.v. Egentligen är det inte underligt att hon är trött... jag menar, hon är en multisjuk 74-åring som levt ett slitsamt liv och som ändå måste klara av ett femdagarsschema. Dialysdagarna är livsvikiga - utan dialys dör hon - och dagvården handlar inte bara om att ha trevligt utan innehåller också gymnastik och träning på saker som hon och de andra har svårt med: koncentration, fingerfärdighet, styrka i armar och ben, kognitiva förmågor o.s.v. De gör så mycket mer än bara fikar och spelar "Maja", skall ni veta! Dessutom blir hon duschad och får sina trasiga fötter omhändertagna... på vänsterfoten har nu tre av tårna dött, och på högerfoten har det visserligen inte dykt upp några nekroser än men visar tydliga tecken på att det bara är en tidsfråga. Den här processen går inte att stoppa, eftersom det handlar om förtvinade blodkärl (tårna dör alltså av närings- och syrebrist... och att kärlen har förtvinat beror på diabetesen)... men genom att de tar hand om hennes fötter tre gånger i veckan förhindrar de att infektioner (i förlängningen kallbrand) uppstår. Jag vet inte om ni vill veta det, men de skalar bort nekroserna också... vilket i klartext betyder att de skalar av bitar av tårna vartefter vävnaderna dör. Genom att hantera vävnadsdöden så, slipper de amputera - och undviker man amputation kan man också undvika fantomsmärtor. Om ni undrar över varför de inte bara kapar de döda tårna, menar jag.

Nå, solen skiner i alla fall från en klarblå himmel idag... det är ingen tvekan om att våren är här, Belle och jag hittar alla möjliga vårtecken på våra promenader. Det är verkligen härligt! Jag önskar bara att jag skall kunna ordna med vår uteplats, men det kräver att jag kan köra bil och har råd att köpa jord m.m. Så det får vänta ett tag.

Funderar på vad Gud vill med den här historien! Varför är det så viktigt för Honom att jag stannar här, i och kring lägenheten? Han vet att jag vill röja färdigt i huset, för innan det är gjort kan jag inte sälja det... men utan körkort kan jag inte köra till Otterbäcken (vill absolut inte drabbas av dyra böter), så för stunden blir ingenting gjort med huset. Att gå blir för långt för mina höfter och knän, de klarar inte långa promenader på asfalt och det går inte att gena genom skogarna för att ta sig till Otterbäcken. Hade jag en trehjulig cykel kunde jag har cyklat dit... en vanlig cykel klarar jag inte längre, mitt balanssinne är för dåligt. Och allt det här vet Gud, så jag antar att Han vill att jag håller mig hemma ett tag... 

Kanske jag skulle laga till en god "fuskgryta" till kvällsvard? Tror att mamma skulle gilla det, och det är väldigt olikt den "kyckling med ris"-rätt hon fick till middag. Har ju faktiskt t.o.m. purjolök hemma just nu. Ja, så får det bli!