Lördagskväll 


Nu i kväll började det snöa, och någon timme sedan var marken vit överallt här omkring. Så Belle och Miri har lämnat små, smala tassavtryck överallt eftersom de nästan dansade omkring och försökte fånga snöflingor med munnen medan jag själv fascinerades av att snön knarrade under mina skor. Det beror förstås på att vi har flera minusgrader idag... och kanske gör temperaturen att vi får behålla snön ett tag i alla fall? För det blev betydligt ljusare ute, och som jag ändå inte skall använda bilen på ett tag kan jag unna mig att tycka det är trevligt med lite snö. I alla fall så länge ingen halkar och gör sig illa.

Har varit så väldigt trött idag att jag mest legat i soffan och halvsovit med djuren omkring mig och en varm filt över oss alla fyra. En stund på kvällen var jag över till Alex och Daniel, fikade och pratade om vård av smådjur... deras söta svarta kanin Nin har blivit så sjuk, och eftersom hon också är gammal (med kaninmått mätt) tog de det smärtsamma beslutet att låta henne få somna in. Det är priset vi får betala för nåden att dela liv med djur... men det är också den sista kärleksgärning vi kan göra för dem, när livet inte längre är värdigt och smärtorna för stora. Hur som helst, när jag just kommit hem hörde Maria av sig och ville komma på en fika, och det fick hon förstås.. vi slötittade lite på skidskytte på TV och drack te (jag hade druckit kaffe hos Alex och Daniel) medan vi talade om hur vi vill fira nyårsaftonen. Eftersom både hennes katt Måns och mina hundar är skotträdda vill vi göra det lugnt och stillsamtt omkring dem... vi litar inte riktigt på att folk följer förbudet (som kom i somras) för privatpersoner att hantera fyrverkerier utan utbildning och tillstånd, även om vi förstås hoppas att det inte skall smälla särskilt mycket här i området. Personligen älskar jag egentligen fyrverkerier, men jag anser att de skall hanteras av proffs och under kontrollerade former långt från där djur bor och vistas...!

Om bara tre dagar tar det här året slut. Det har varit ett av mina allra mest omvälvande, både andligt och psykologiskt, och jag tror att jag sakta men säkert börjar bygga upp en ganska stadig grund att stå på. Låt oss hoppas att ingenting händer som förstör allt detta arbete! Framför allt måste jag själv hänga i och inte tillåta mig själv att falla tillbaka i gamla, skadliga beteemdemönster... lätt sagt, förstås, men nu vet jag åtminstone vad jag inte skall göra och så hoppas jag vara stark nog att genomföra det jag skall göra, om du förstår vad jag menar. Så att jag aldrig mer förråder mig själv av feghet, undfallenhet eller andra felaktiga skäl. 

Har ingenting klokt eller annars vettigt att skriva om i kväll, så jag avrundar här och tar djuren med mig in i sovrummet för att nanna gott. Får väl se om jag är piggare i morgon!