Fredagskväll  

Det enda jag inte gillar med nyårsaftonen är att den vid midnatt övergår i januari - och efter januari kommer februari. Det är två månader jag ofta fasar för... vintern börjar kännas för lång, mörkret är alltför påträngande (i vanliga fall älskar jag ju kvällar och nätter, men den här tiden på året känns tyngande mörk dygnet runt) och jag blir nästan alltid deprimerad.

Med det sagt, är januari och februari 2017 radikalt annorlunda. De för mig nämligen steg för steg närmare inte bara den livgivande våren, utan framför allt det ögonblick som mamma och jag har kämpat för ända sedan pappa dog 2009. I april 2017 är skuldsaneringen klar!!! Och även om vi fortfarande har låga pensioner, får vi ändå mer pengar till räkningarna. Det betyder färre räkningar på hög, fler som blir betalade varje månad. Vilken lättnad! Mitt mål är att så småningom aldrig mer behöva möta ord som "påminnelse", "inkasso" och "krav" i brev som kommer i vår brevlåda. Att kunna betala varenda räkning och sedan få använda resten till att leva ett någorlunda gott liv. Ha råd med bensin. Ha råd med bra, nyttig och god mat. Kanske någon gång per år kunna köpa t.ex. nya skor eller en bra vinteroverall med långa ben och lång hals till Belle, gå till frissan, besöka museer och teatrar... resa? Aldrig någonsin mer stå i skuld. Kunna ge presenter till de mina, precis som de ger mig presenter! Ni kan inte ana hur svårt det är att få så fina gåvor av familj och vänner - och aldrig kunna göra dem lika glada. Mina syskon firar mina födelsedagar, men jag kan inte fira deras. Kan inte ens vara där, eftersom resan blir för dyr. Det gör ont.

Vad väntar jag mig mer av nästa år? Jag tänker inte avge några löften, men min ambition är att fortsätta räta upp min diabetes så att jag äntligen får den under kontroll. Och så hoppas jag att mamma och jag skall få flytta till en bekväm och trivsam lägenhet, samtidigt som vi kan sälja det här huset till ett så pass bra pris att det täcker våra kostnader m.m. Jag önskar att mamma får vara "frisk" och slipper jobbiga komplikationer p.g.a. sina sjukdomar, och jag önskar att djuren också får leva och ha hälsan i gott behåll. Mer begär jag inte... eller rättare sagt, jag begär ingenting alls, men hoppas förstås på att 2017 blir ett bra år för min familj.

Sist, men inte minst, hoppas jag att godheten, medmänskligheten och generositeten vinner över egoismen, rasismen och missunnsamheten i hela världen. Amen.