Torsdagskväll 


När jag i eftermiddags satt här och väntade på att mamma skulle komma hem från dialysen, ringde de från föreningen och frågade om jag hade möjlighet att komma till den som sköter vår bokföring i princip direkt för att underteckna ett papper? Egentligen hade vi i den gamla styrelsen redan skrivit under den där redogörelsen för rätt länge sedan, men sedan hade det ställts frågor kring ett par punkter och eftersom vi vill vara extremt tydliga ändrade vi igår (via telefon och e-post) just de formuleringarna... varför vi förstås måste skriva under det nya originalet. Jag svarade att jag skulle komma så snart jag tagit emot mamma och sett till att hon hade vad hon behövde, och en timme senare kunde jag ta ut bilen ur garaget för att ge mig iväg. Med mig tog jag ett par kartonger med saker vi ville skänka föreningens loppis (det kommer att bli mycket, mycket mer senare), och så gav jag mig iväg till Kristinehamn genom en dimma som var så tjock att man knappt såg diket vid sidan av vägen. Nu är jag ju ingen inföding i de här omgivningarna, så varje gång någon av mina vänner i föreningen vill att jag skall möta dem på en ny plats behöver jag vägbeskrivning dit - det hjälper mig liksom inte att de säger att "vi är i Folkets Hus" eller "du kör till den och den gatan", för jag vet ju inte var de där platserna ligger. Men det gick riktigt bra ändå... när jag hade parkerat där jag trodde att jag var i närheten av rätt ställe och ringde för att kolla med kollegorna, visade det sig att de stod i ett fönster alldeles intill och såg min bil! *skrattar* I det läget räckte det med orden "gå runt husknuten och in genom porten", så kom jag rätt... och som vanligt var det trevligt att träffa dem, så jag hade inget emot den oplanerade utflykten. Dessutom, för varje gång sådana här saker sker blir jag alltmer familjär med åtminstone själva stadsmiljön i Kristinehamn, och det är ju inte så dumt!

Hemresan var lika dimhöljd som ditresan varit, men eftersom det fortfarande var rätt ljust ute gick det ändå bra. Tänk, nu skymmer det inte förrän framåt 18-19-tiden... underbart! Och jag gjorde mentala noteringar att skogarna åtminstone närmast vägen var helt snöfria, så nu skall Belle och jag ge oss ut i helgen och se om vi kan hitta några bombmurklor eller åtminstone vårskålar i markerna. Måste bara sätta kamerabatteriet på laddning först, så att jag inte blir stående utan kamera när jag väl hittar något värt att fotografera... 

Nu sover mamma och djuren, jag eldar varmt i huset och kopplar av med virkning. Skall inte bli uppe så sent i kväll, för i morgon får jag min pension och har en lista på saker jag behöver ordna med... så det gäller att komma upp ur sängen i vettig tid. Dessutom har Belle och jag lovat att hälsa på mamma och de andra på "dagiset" under eftermiddagen - skall bli mysigt!