Torsdag kväll 


Blev så irriterad på mig själv i morse... hur många gånger den här veckan har jag sagt till mig själv att dammsuga och svabba golven? Hur många gånger har jag suttit i soffan och suckat djupt över fläckar, torkade löv och grus utifrån? Och hur många gånger har jag gått till sängs med orden "I morgon skall jag..."? Nå, nu fick jag nog av mig själv och plockade fram städutrustningen - dammsög golven och svabbade dem sedan. Det tog självövertalning, smärtlindring och böner... men det blev gjort! Och nu är det så fint att jag bara går runt och beundrar det. Kan man plasta in golv så att de inte blir smutsiga igen?!?

Talade sedan i telefon med en god vän, som jag inte sett på flera år men som jag hade mycket kontakt med på den tiden mamma levde. Hon sa något som nästan fick mig att skratta: "Jag orkar inte alltid läsa dina litanior, för de handlar alltid om samma sak". Hon menade bloggen, och hon har alldeles rätt - den blir väldigt repetitiv, eftersom jag uppenbarligen har svårt att lära mig de viktigaste läxorna och därför tragglar samma saker om och om igen. Hon tyckte också att de "vänner" som plågar mig med en massa telefonsamtal förstör för andra vänner, som kanske skulle vilja ringa mig men som inte törs därför att jag är så trött på telefonen och ofta stänger av den. Det var nyttigt för mig att höra! För det låter fullt rimligt - jag har bara inte tänkt i de banorna. Undrar just hur många trevliga telefonsamtal jag har missat genom att försöka undvika de jobbiga? Det tål att tänkas igenom. Och jag tackar Gud att jag har vänner som har modet att vara rakryggade mot mig! Hur skulle jag annars få veta vad jag behöver ändra på för att saker och ting skall bli bättre?

Till det sorgliga med dagens samtal var att jag fick veta att en gemensam vän är på väg att bli änka (hennes make har terminal cancer), och det tynger verkligen mitt hjärta. Jag ringde henne direkt efteråt, men kom till en telefonsvarare och talade in ett meddelande där jag förklarade att jag fått veta vad som hänt, att jag tänker på henne och hennes familj och att jag finns här om hon orkar och vill prata. Talade för säkerhets skull in mitt telefonnummer, ifall hon har tappat bort det eller bara inte orkar hålla reda på annat än det allra viktigaste just nu. Om ett par dagar gör jag ett nytt försök att ringa... jag vill att hon skall känna att jag verkligen bryr mig om henne. 

Orkar inte skriva mer i kväll... har tandvärk, så jag har tagit en tablett och tänker sätta mig i soffan och vila till den tar.