Måndag, sen kväll 

Ofta när jag planerar någonting, har Gud helt andra planer (av skäl jag långt ifrån alltid begriper). Jag har förberett mig för föreningens ordinarie årsmöte en lång tid, och också så mycket min ohälsa tillåtit deltagit i föreningens förberedelser... men jag kom aldrig iväg till mötet, för flera timmar innan det var dags att åka blev mamma magsjuk, och strax efter insjuknade också jag. Vi är än så länge inte säkra på vad vi har drabbats av, men hemsjuk-vården tror att vi blivit smittade av hemtjänstpersonalen som just nu är decimerade p.g.a. maginfluensa. 

Så medan föreningens mest historiska möte - ja, historiskt, därför att det hade samlat långt fler medlemmar än något annat möte föreningen någonsin haft och för att det tog sex och en halv timmar (!) - delade jag min söndag mellan att ligga i soffan och må illa respektive sitta på toa och må illa. Mamma föredrog sängen. Och så, sent på kvällen, fick jag den e-post jag hade väntat på: årsmötet var lyckligt överståndet, en ny ordinarie styrelse hade valts utan att våra kritiker lyckats få in en enda av sina egna i den, och den gamla styrelsen (d.v.s. mina kollegor och jag) har beviljats full ansvarsfrihet. Föreningsmedlemmarna har sagt sitt, och fri luft kan åter cirkulera i verksamheten... gissa om det känns fantastiskt!

I fortsättningen kommer vårt engagemang i föreningen att baseras på vad vi har tid med och vill göra, och för min egen del kommer det inte att handla om pappersarbete utan om att vara ute bland folk och samtala om djurskyddsfrågor. Mina hjärtefrågor är dels djurens rätt till ett egenvärde och dels den ekologiska maten och hur vi som konsumenter genom våra val i butikerna faktiskt kan styra hur djurhållningen ser ut. Vad tycker vi är viktigast: billig mat eller bra djuromsorg? Det finns människor som egentligen inte har något val, som inte har råd med bra mat... men de allra flesta kan göra stor skillnad för djuren genom att tänka på vilken sorts kött, kyckling o.s.v. de väljer att lägga sina pengar på.

Men först måste jag bli frisk igen, och få den här eländiga magen att lugna ner sig. Att hela tiden behöva hålla sig i närheten av badrummet är illa nog, men dessutom smittar vi ju och får därför inte vistas ute bland folk. Tur att det är påskhelg snart och att jag redan har de råvaror jag behöver! Och eftersom det bara är mamma och jag som skall äta av maten jag lagar, får jag inte dåligt samvete över att jag handskas med livsmedlen...

Skrivet senare samma kväll/natt:  

Just nu håller sig magen ganska lugn, så jag kan sitta här i soffan och virka mellan gångerna jag går ner i pannrummet och lägger mer ved i pannan. Det är vaknatt, mamma frågade om jag orkar och jag sa att jag gör det - tycker faktiskt det är skönt att sitta så här i dämpad belysning, spela musik i CD-spelaren och ha djuren sovande omkring mig. Belle har förstås gjort sin gammelmatte sällskap i sängen, eftersom de båda älskar det där duntäcket... men rexarna och Rafael ligger på olika ställen i soffan och Majsan och Sixten sover sked i fåtöljen.

Vädret har varit ljuvligt idag, soligt och varmt, och jag har hjälpt mamma att byta gardiner här i vardagsrummet. Hittade ett par så fina vita med gröna bladrankor på en loppis härom-dagen, och tänk, de kostade bara 20 kronor! (På samma ställe fyndade jag förresten två vita lakan i äkta bomullsväv och två påslakanset för bara 10 kronor/st - det är helt andra priser jämfört med i handeln... och dessutom får man ofta bättre kvalitet  ;-) ).  

 

P.g.a. den här krånglande magen (och smittrisken) fick jag ordna hjälp med bilbesiktningen i eftermiddags. Tyvärr var protokollet inte rent när jag fick det i handen... besiktningen hade slagit ner på en glappande spindelled och ett läckande avgasrör, som jag nu måste få lagade före den 21 april. Vi får hoppas att det inte kostar alltför mycket, och att min mek har tid! För utan bilen stannar tillvaron för oss...