Fredagseftermiddag 

Ett antal veckor har jag oroat mig för att jag saknar nödvändig kraft, eller kanske jag skall använda ett annat uttryck som min vän Olaf lärde mig i söndags: "omphf". Alltså, det där lilla extra som får en att resa sig, kavla upp ärmarna och ta itu med något. Det är så mycket jag vill, men så lite jag orkar... tröttheten är, näst problemen med mitt huvud, det största hindret.

Under den senaste veckan har jag dock fått påfyllning, till viss del förväntad och till viss del från oväntat håll. Mässan i söndags var givetvis ren tankning, laddning eller vad man nu skall använda för allergori - det som fyllde på av saknad känslomässig och psykisk ork. Omphf:et. En annan källa var att Carina, Maria och jag - alltså, vi som utgör de aktiva inom St. Rafaels kyrkogrupp (LKK:s närvaro i Skaraborg) - träffades här igår och hade ett långt och oerhört engagerande möte för att diskutera framtiden. Min "baktanke" med mötet var framför allt att "knyta samman" Carina och Maria, så att Maria känner sig trygg med sin nya präst den dag jag flyttar till Västerås och därmed försvinner lite grand ur den kyrkliga bilden här i vårt hörn av världen... den dagen tar Carina över här, och jag får andra uppgifter inom kyrkan som flyttar mina krafter och mitt fokus mot östkusten i stället. Men oj, så mycket annat vi hann prata om och känna samhörighet kring! Jag fick bl.a. veta att Carina flyttar till Töreboda i februari, vilket gör att vi får mycket närmare till varandra och därmed enklare för Maria som inte har bil och därför måste lita till kollektivtrafiken (som här i norra Skaraborg bara är snäppet över usel). Vi kunde också planera för att utrusta Maria med vad hon behöver nu när hon efter dop sub conditione och konfirmation skall vigas till altartjänare, samt för ett varaktigt, separat kapell i Töreboda där vi inte behöver flytta saker fram och tillbaka i samband med gudstjänsterna utan kan låta allting stå där det står. Perfekt! Jag skall villigt erkänna att det har oroat mig att släppa Skaraborg, även om jag verkligen vill flytta till Västerås och i stället engagera mig där och i Stockholm... men nu, efter vårt möte igår, känner jag mig fullständigt fri att ge mig av när jag får en lägenhet, och jag vet att Maria och Carina kommer att klara sig alldeles utmärkt. 

Idag fick jag en tredje liten tankning av omphf när jag deltog i en undersökning om trädgårdsarbete. Sedan mamma dog har jag helt tappat lusten att dona i trädgården, jag har mest hållit undan ogräset och försökt få uteplatsen att se någorlunda städad  ut... men efter den här undersökningen börjar jag faktiskt få lust att plantera igen! Visst, det är fortfarande mycket vinter kvar innan våren anländer - men jag kan förodla, och planera, och drömma... samt förbereda säsongen så fort tjälen släpper (om vi ens har någon tjäle i år, så milt som vädret är? Nå, den kan komma än... vi vet inte hur resten av januari, februari och mars blir). Hur som helst, några grönsaker blir det inte i år, men vacker fägring samt örter att använda i matlagningen vill jag absolut pyssla med! Och då spelar det mindre roll om odlandet sker här på uteplatsen eller på en balkong i Västerås...

Nu är det strax middagsdags (Belle har pipit en bra stund), och sedan skall jag fortsätta läsa i en riktigt spännande bok jag lånade på biblioteket igår: "Minnet fram och tillbaka" av hjärnforskaren läkaren Pontus Wasling. Har hunnit några kapitel och gillar den skarpt... visste du t.ex. att det finns forskning på att nuet varar i från sju sekunder till max en minut? Så kortvarig är alltså mellanrummet mellan då och sen! En annan intressant detalj: varenda människa på jorden dagdrömmer ungefär sextio gånger per dag - alltså en gång i kvarten. Hjärnan är liksom skapt för att drömma, fantisera, tänka framåt och möblera om i sina minnen... det gillar jag, för det visar tydligt att vi inte är några biologiska maskiner!