Natten mot fredag  

Jag kanske borde ha önskat mig ett nytt väckarur i julklapp? Det jag hade har nämligen saligen avsomnat efter en lika oväntad som våldsam attack från Philemon. Eller oväntad... med en katt som Philemon i huset "lever" alla lösa tingestar i huset farligt, och det är bara en tidsfråga (haha!) innan deras öde beseglas. Denna katt har nämligen för vana att putta ner saker i golvet när han har tråkigt eller är hungrig. Nu sov matte djupt, och hade fortsatt att sova över sina åtaganden om inte Belle blivit hungrig, hon också. Belle använder en helt annan metod för att påkalla mattes uppmärksamhet: hon börjar tvätta matte i ansiktet, i öronen och på andra platser hon kommer åt... och uppenbarligen är det mer aktiverande än saker som krossas mot golvet, för jag vaknade och vinglade upp för att ta reda på vad hon ville. Det var då jag fick syn på det digitalur som står i vardagsrumsfönstret - och insåg att jag skulle vara i Skövde en halvtimme senare. 

Nu är jag sedan decennier expert på verkligt snabba utryckningar, så Belle fick sin frukost (katterna har torrisar, så dem behövde jag inte tänka på) och medan jag klädde mig och snörde på mig skorna fick hon rasta sig själv i löplinan i trädgården. Så snart hon gjort det, slängde jag på mig jackan och skyndade till bilen... och faktum är, att jag kom till Skövde på rekordfart - men detaljerna utelämnar jag, eftersom resan dit borde ha tagit en timme. Så jag hann faktiskt i tid och kunde uppfylla mitt löfte till mamma att vara med när hon efter avslutad dialys fick åka ner till "mediacentret" (numera kan man väl knappast kalla det röntgenavdelning, eftersom de har alla möjliga sorters maskiner att studera människors inre med - datortomografi, magnetröntgen, scintigrafi o.s.v.) och få sina fötter röntgade. Läkarna vill ta reda på om rötan i hennes tår har gått längre in... om inte, fortsätter de att vänta på att tårna faller av när vävnaderna är helt döda, men om rötan gått in i själva foten måste de förmodligen amputera. Varför de inte amputerar direkt? Faktum är att när kroppens yttre extremiteter (som fingrar, tår, näsa, öron) får dö och falla av utan kirurgisk inblandning minskar riskerna för fantomsmärtor och andra komplikationer, vilket är skonsammast för patienten... fast det förutsätter förstås att man inte får kallbrand eller andra  infektions-problem.

Hur som helst gick undersökningen bra, personalen var fantastiskt omtänksam och vi var snart klara. För att pigga upp mamma lite (vid det laget var hon rätt medtagen) bjöd jag på fika innan vi klättrade in i bilen och åkte till Mariestad, där jag uträttade några ärenden som jag egentligen hade tänkt göra innan jag körde till Skövde men nu inte hann med... och sedan åkte vi hem, jag bäddade ner mamma och började elda varmt i huset. Skönt nog går det inte åt så mycket ved just nu, för vi har omkring +8 grader ute om dagarna och inte ens blåsten kyler väggarna särskilt mycket. Hur länge mildvädret håller i sig, vet man förstås inte... SMHI har hintat att betydligt kallare väder är på väg, men jag hoppas att det dröjer eller helst helt uteblir. En mild vinter skulle göra det mer uthärdligt att invänta våren, och vem vet, kanske kunde jag slippa min annars årliga vinterdepression? Det vore en nåd att stilla bedja om.

Nåväl, klockproblemet är tills vidare löst genom att jag har fått överta mammas väckarur. Hon behöver det inte, eftersom hon ju väcks av hemtjänstens personal varje morgon. Den stora tiotusenkronorsfrågan är hur jag Philemon-säkrar det?