Lördagskväll  

Sent igår kväll la jag ut en annons på Blocket om de staplar med röda kalkstensplattor som vi har haft stående uppe vid garaget i flera år... och tidigt i morse väcktes jag av mobilen: det var ett företag som ville köpa dem osedda! Sedan ringde mobilen i ett... jag blev tvungen att stänga av för att få sova färdigt, och när jag vaknade på eftermiddagen hade jag hur många meddelanden som helst om missade samtal plus en radda mejl om annonsen. Tänk att de var så attraktiva! Hade jag vetat det hade jag sålt dem för länge sedan... och dessutom tagit ett högre pris för dem. Men jag är glad ändå, för dels har pengarna redan kommit vilket gör det möjligt för mig att betala lite fler räkningar... och dels finns köparna vid Kinnekulle, där stenarna bröts en gång i tiden, så på sätt och vis kommer de "hem igen". Fånigt, förstås, men det känns lite extra roligt! 

Ytterligare ett telefonsamtal (då på den vanliga telefonen) väckte mig under förmiddagen - det var mamma som berättade att de på njure hade ändrat sig igen och bestämt att hon skulle läggas in så snart dialysen var avklarad. Kunde jag komma med medicinerna och CPAP:en när jag hade sovit färdigt? Självklart! Så under eftermiddagen packade jag ihop hennes saker, tog Belle med mig i bilen och körde till Skövde. Det kändes lite småspännande, för det pågår en stor manöver i Skövde innerstad - "fullskaligt stadskrig" kallades det i tidningen - och de varnade för vägspärrar, identitetskontroller och trafikstrul lite varstans... men jag såg faktiskt bara ett enda militärfordon på vägen dit och inget alls på hemvägen (mammas taxi i morse hade däremot fastnat i en lång kolonn med fullt utrustade tanks och andra stridsvagnar med beväpnat folk på flaken, så de hade blivit en stund försenade till dialysen). Väl på sjukhuset installerade jag mammas CPAP och lämnade över mediciner m.m. till personalen, men eftersom mamma (som vanligt efter dialys) var ganska medtagen stannade jag inte länge hos henne; fikade en kort stund och bäddade sedan ner henne så att hon fick sova. Personalen hade letat fram en blommig "städrock" åt henne, som var mjuk och skön, och det gjorde mig lite rörd... "det är ju Mors Dag i morgon" blev svaret när jag frågade (vilket jag gjorde eftersom jag inte har sett att de har blommiga kläder tidigare). Med så rara personer omkring henne behöver jag inte oroa mig. Och förhoppningsvis dyker min bror upp där i morgon och gläder henne med ett överraskningsbesök!

Nu skall jag snart krypa i säng och sova gott... men först vill jag ha lite te och läsa nyheterna på tidningarnas Internetsajter.