Det finns stunder när man mår dåligt och stunder när livet känns riktigt bra... och emellanåt hamnar de där stunderna sida vid sida. Idag har mamma och jag betalat månadens skuld-sanering, och allt som har med pengar att göra ger mig ångest. Men sedan, när eländet var avklarat, satte sig mamma att rensa svampen jag plockade igår medan jag började rensa och skära rotfrukter till middagens rotmos... och att sitta med sådant gör mig alltid fridfull till sinnes. För något decennium sedan inleddes en trend inom matlagningsvärlden som kallas slow food och som går ut på att man skall tillåta sig att låta såväl tillredning som ätande av maten ta ordentligt med tid... och även om jag inte tänker påstå att jag ägnar mig åt den trenden (jag är överhuvudtaget inte särskilt intresserad av trender, utan följer vad som känns bäst) tycker jag om att få arbeta med råvaror och dona i lugn och ro. Mamma säger samma sak, att det känns bra att sitta och rensa och skära svamp medan vi småpratar och lyssnar på musik... det visade sig ju att 90% av svampen jag plockade igår var fin matsvamp (och det gladde mig mycket att mina svampvänner på Facebook kunde bekräfta att jag hade artbestämt det allra mesta rätt!), så vi skall torka dem - utom kantarellerna, för dem skall jag använda i en paj idag. Jag fick ett så bra tips av Helena: att lägga ett tunt tyg över en torkställning för kläder och torka svampen i ett varmt rum. I Klas Jaederfeldts alldeles nyutkomna, fina svampbibel "Stora svampboken med uppdaterad tickbok" finns ett annat tips för den som inte har tillgång till svamptork: att man spänner upp ett myggnät i ram, sätter alla spisplattorna på lägsta värme och lägger ramen över dem för att torka svampen. Alla torktipsen har det gemensamt att man skall se till att svampen verkligen är knastertorr innan man samlar den i tätslutna burkar och ställer mörkt och svalt... vilket i vårt fall blir källaren, där jag också förvarar rotsaker och lök m.m.

Den lite vitsiga titeln på det här blogginlägget hänsyftar förresten på en annan trend som jag inte följer: Feng Shui [fång shej]. Den handlar om att skapa harmoni i t.ex. ett rum eller en trädgård genom inredning, färgval och hur man placerar saker i förhållande till varandra, men har i förlängningen också kommit att betyda just att man rensar upp i sitt röriga liv för att må bättre. Vilket är precis vad jag har börjat göra här hemma, sakta med säkert... varje dag städar jag utifrån ork bort det som stör, irriterar eller tynger mig, och både mamma och jag delar upp våra tillhörigheter i det vi vill behålla (den mindre delen), det som kan säljas och det som vi skall antingen skänka bort eller slänga. Det går inte fort, men bit för bit kommer vi allt närmare målet: att bli av med en massa saker. Den lättnaden går inte att beskriva i ord, för även om man inte tror det när man ser vårt hem tycker varken mamma eller jag om att samla på oss saker. Det var pappa som fyllde huset med ting, egentligen utan urskiljning, och även om han har varit död i fem år nu kämpar vi fortfarande med att göra oss av med hans prylar...