I morse drabbades jag av panik här hemma. Jag skall strax iväg till Kristinehamn för att först ge blod och sedan träffa föreningens ordförande på nya djurhemmet... men var i allsin da'r fanns min jacka, där jag har plånboken och bilnycklarna?!? Jag letade överallt, vände upp och ner på det mesta i min hysteriska jakt efter jackan... och till sist slog mig den för-färande tanken: hade mamma råkat ta på sig fel jacka när hon åkte till dialysen i Skövde?!? Vi har nämligen likadana munkjackor, hon och jag, med texten "Jag är djurskyddare" på ryggtavlan... och klockan 06.20 på morgonen när taxin kommer för att hämta henne, är hon troligen inte pigg i huvudet. Det skulle i alla fall inte jag vara så dags. Men om mina nycklar befann sig i Skövde skulle jag inte komma någonstans! Så jag ringde henne - eller, rättare sagt, jag ringde dialysmottagningen, för mammas mobil ligger i den jacka jag letade efter då jag hade glömt att lämna tillbaka den efter bilturen till affären igår - och bad henne kolla i fickorna på den jacka hon hade med sig ifall min plånbok och nycklarna var där. Svaret blev att hennes fickor var tomma. Medan vi pratade fortsatte jag att riva runt bland sakerna här hemma... och så, i en hög med tvätt som hemtjänsten lagt på mitt vardagsrumsgolv igår (de får inte gå in i min del av huset, så de la högen precis på andra sidan mellandörren), och som jag inte brytt mig om eftersom jag låg i migrän, fann jag jackan - den hade ramlat ner från en stol precis intill, där jag tydligen hade slängt den ifrån mig när jag kom hem från affären. Puh! Pulsen gick ner, huvudet mådde plötsligt bättre igen och jag bad mamma om ursäkt att jag hade dragit in henne i hysterin... varpå vi önskade varandra en fortsatt trevlig dag och jag kunde ta itu med mitt i den ordning jag hade planerat. D.v.s. "bada" i diskbaljan, hämta rena kläder i tvättstugan, äta frukost och göra mig i ordning inför dagens åtaganden.

Fast allra först gjorde jag mig en stor mugg te. Den behövde jag.