Sent igår kväll halkade mamma i min hall och föll handlöst så att hon slog i källardörren med en otäck smäll. Jag rusade givetvis genast dit, men insåg snabbt att det klokaste var att vi inte försökte få upp henne ensamma utan begära hjälp... så jag larmade hemtjänsten, som kom i form av en stor, stark kille. Han hade tidigare arbetat inom Räddningstjänsten och kunde inte bara lyfta upp mamma på ett säkert sätt utan dessutom undersöka henne för att vi skulle få klarhet i om vi måste ringa efter en ambulans... men det visade sig "bara" röra sig om en lättare hjärnskakning och diverse blåmärken, så vi fick goda råd om vad vi skulle vara vaksamma på innan han åkte igen. Sedan sov mamma här hos mig, eftersom jag ville försäkra mig om att hon inte blev sämre - och idag har hon varit här hela dagen, är lite yr och illamående men mår i övrigt rätt okej. En märklig sak dock: hon har plötsligt slutat att sluddra när hon pratar... det begriper vi inte, för inte kan väl ett slag mot huvudet rätta till skadorna av en stroke?!?

Hur som helst tog vi en liten åktur bort till Tinas och Tores gård under eftermiddagen för att se om de var hemma, vilket de inte var, och Belle och jag passade på att ta en kort skogs-promenad mest bara för att Belle skulle få sträcka lite på tassarna. Jag var definitivt inte klädd vare sig för att vara ute i senseptemberregn och dito kyla, hade bara jeans, t-tröja och flipflopar... men det märkte jag ingenting av när jag plötsligt fann en dryg liter jättefina kantareller som jag i brist på svampkorg plockade i hundbajspåsar *skrattar*. Sedan gick vi tillbaka till bilen och åkte hem, och medan mamma rensade kantarellerna kokade jag gott om färskpotatis och grillade varsin fin karrébit som vi sedan avnjöt med färska tomater och smörstekta kantareller. Mmm! 

Nu i kväll eldar jag samt förbereder mig inför morgondagens styrelsemöte. Skrivaren vill fortfarande inte samarbeta och jag misstänker starkt att det är kabeln som fallerar... så för säkerhets skull har jag mejlat de två protokollen från senaste styrelsemötet och medlems-mötet till ordföranden och vice ordföranden, och så hoppas jag att någon av dem tar med sig utskrivna ex till mötet i morgon, så att vi kan underteckna dem. Det känns allt annat än bra att inte kunna fullgöra de uppgifter som min roll som sekreterare medför, men tekniken rår jag ju inte på... och är det som jag uteslutningsmässigt kommit fram till (skrivaren i sig fungerar nämligen oklanderligt) att kabeln är trasig, måste jag ju skaffa en ny - vilket man inte kan göra sent en onsdagskväll. 

Mamma har börjat förstå att hon faktiskt är skuldfri, och jag tror att den känslan med råge väger upp att hon är mörbultad och har ont i huvudet efter fallet i min hall.