Jag är pensionär sedan ett antal år tillbaka p.g.a. min frekventa migrän och ett antal övriga hälsoproblem jag har, som styr min vardag och ställer villkor för hur mycket jag orkar varje dag. Vilket i regel är betydligt mindre än jag vill, redan i vanliga fall. Sedan jag praktiskt taget säckade ihop i förra veckan, är det ännu mindre. Men jag tiggde i alla fall till mig av läkaren att få köra till Stockholm nu i lördags (ihop med Björn som jobbar på djurhemmet sedan arton år tillbaka) och delta i Djurskyddet Sveriges endagskurs i bl.a. kattens beteende och problem som kan uppstå då flera katter vistas i ett begränsat utrymme (som t.ex. på djurhem), lagar och regler som styr driften av ett djurhem samt smittskyddsregler.  Det var mycket intressant och lärorikt, och det enda som antydde att jag inte mådde bra var att jag inte var särdeles social trots att jag där hade chansen att knyta kontakter med människor från andra djurhem. Det är inte likt mig...!

Sedan jag kom hem har jag försökt acceptera faktum och bete mig som en sjukskriven. För det är väl på sätt och vis det jag är just nu, så mycket man nu kan beteckna sig som sådan när man är pensionerad. Kroppen hjälper (?) mig på traven genom att jag är ofattbart trött, och skulle jag försöka glömma bort att jag måste ta det lugnt får jag genast en signal från min kropp att jag inte mår bra. Som idag, när jag fick två myggbett på högerhanden. Ja, vi har mygg, inomhus - de kom in med veden och vaknar av värmen inomhus. Och eftersom jag inte trott att jag skulle bli myggbiten, slutade jag för flera månader sedan att äta min allergimedicin. Vilket nu har resulterat i att jag har två gigantiska, fasansfullt kliande illröda märken precis över knogarna. Vardera är av en femkronas storlek, och det kanske var just storleken som först förvillade mig. Jag tänkte att jag hade kommit emot något jag inte tål... och det har jag ju, på sätt och vis, även om det väl var myggen som kom emot mig och inte tvärtom *ler snett*. Nog märker jag av mitt överbelastade immunförsvar, allt!

Migrän har jag också haft, till och från... men det värsta är den här tröttheten. Mina dagar blir inte normallånga, kan jag lugnt säga. Lyckligtvis har jag just nu inte så mycket att göra i föreningen - det har äntligen lugnat ner sig på den fronten för mig, eftersom vi nu kommer att kunna återgå till en mer normal frekvens styrelsemöten. Ända sedan i våras har vi i styrelsen setts betydligt oftare, inte minst de senaste månaderna, och allt vi gjort har varit omgärdat med sekretess... men nu är det officiellt, och jag kan med stolthet berätta att vi skall bygga ett nytt djurhem! *lycklig* Det vi haft i alla år har varit inrymt i ett gammalt, i stort sett rivningsfärdigt tvåvåningshus där precis allt har fått trängas ihop på cirka 70 kvm, men nu får vi ett praktiskt taget sprillans nytt enplanshus med 278 kvm till vårt förfogande och kan äntligen ge plats åt inte bara djurhemmet utan också annan föreningsverksamhet. För mig känns det som att vi skriver föreningshistoria och jag är så stolt över att få vara med och skapa detta, även om min del i det hela mest handlar om skrivarbeten och lite grand efterforskning av sådant vi behöver veta för att göra rätt... men som vår fantastiska ordförande Sangrid säger, gör var och en nytta på sitt sätt och utifrån sina förutsättningar. Dessutom är det ju tillsammans vi skapar det här, och det var och en gör är pusselbitar i en stor helhet. En helhet som blir Djurskyddet Kristinehamns Hus (eller vad det nu kan tänkas få för namn, så långt har vi inte kommit än). 

När det blir dags att inreda det nya huset, vill jag försöka vara med och göra mig nyttig med t.ex. målning, snickrande av burar eller bärande av saker m.m. Till dess skall jag nog vara återställd och redo att kavla upp ärmarna! Men nu ligger jag lågt, håller mig ur vägen för dem som kan jobbet bättre och avvaktar. Samt jobbar på att bli frisk igen, ja, så frisk jag kan bli i alla fall. Sover mycket, gör bara det jag absolut måste (som att elda, tvätta, laga mat och ta hand om djuren) och ägnar resten av tiden åt att gå promenader med Belle, läsa böcker, lösa korsord och någon enstaka gång titta på TV tillsammans med mamma. Jag skall sakta men säkert börja "julstäda" också... en månad har jag på mig att få det fint innan våra gäster kommer, så det borde gå bra. Faktum är att jag t.o.m. har planer på att endera dagen baka, något jag praktiskt taget aldrig gör. Dock inte sådant som pepparkakor eller lussebullar, för det gör andra betydligt bättre (och dessutom billigare). Nå, vi får se om - och vad - det blir!