Onsdag kväll 

Det finns sådant man absolut inte vill starta sin dag med... som att vakna av att telefonen ringer, och den som är i andra änden säger "Hej, Carina, det här är - - på akuten i Skövde". På ett ögonblick var jag klarvaken och lyssnade till resten av hennes besked, som handlade om att mamma hade svimmat på "gåskolan" och förts över till akuten där de som bäst tog prover, gav syrgas och försökte få upp hennes låga blodtryck med dropp. Och så kom det: "Kan du komma hit, helst så snart som möjligt?" Jag förklarade att jag inte har hunnit få däcken skiftade på bilen (vid det laget hade jag sett att snön yrde utanför fönstret), men sjuksköterskan i telefonen lovade att skicka en taxi som sjukhuset skulle betala. När vi hade avslutat samtalet, skyndade jag mig att ringa Alexandra och Daniel, som genast lovade att komma och hämta Belle, och så kom jag i mina kläder, åt en snabb frukost och packade mammas sedvanliga "survival kit": CPAP:en, medicinerna, insulinpennorna och diverse hygienartiklar. Så ringde jag till hemvården och berättade vad som hänt.

En halvtimme efter samtalet med akuten anlände taxin och vi tog oss till Skövde genom blötsnö som allt mer övergick i regn. Taxikillen körde mycket bra och jag satt och slumrade i passagerarsätet till vi kom fram till akuten, där jag gick rakt genom väntrummet in till den del av akuten som hade hand om medicinfallen (akuten består av två korridorer - en för medicin och en för kirurgi - som är sammanknutna med en gemensam personalstation) och hittade mamma nästan direkt. Då hade provresultaten kommit och visat att allt var okej, blodtrycket hade stabiliserat sig och mamma var mest bara medtagen. Personalen berättade att de efter noggranna undersökningar kommit fram till att mamma antagligen hade blivit överansträngd av att stå upp under "gåskolan", men för säkerhets skull ville de lägga in henne på MAVA och göra fler tester. Det är en av alla de saker jag tycker om med KSS - att de är så noggranna och inte lämnar något åt slumpen! Strax efter kom personal från MAVA och hämtade oss, och mamma fick ett fint enkelrum med lyft i taket. När jag packade in hennes saker i skåpet upptäckte jag ett "hölster" jag inte hade sett förut... det var protesen, som mamma berättade att "gåskolan" skickat med för att hon skall kunna börja träna så smått på Amnegården i samband med dagvården (där finns förstås sjukgymnaster som skall ha ansvaret för träningen) och därmed slippa resorna, som de tror tröttar ut henne redan innan gångövandet... och det låter ju vettigt, förutsett att det inte förstör dagvårdsdagarna för henne. För dagvården är viktig, lika viktig som dialysen, för att mamma skall må bra. 

När mamma var ordentligt installerad och hade somnat gott i sin sjuksäng, ringde hennes ansvariga sjuksköterska efter en taxi åt mig - återigen på sjukhusets bekostnad. En trevlig kvinna hämtade mig vid stora entrén och under den regniga resan hem pratade vi om allt möjligt, nästan som om vi kände varandra. Hon gav mig också en verkligt hjärtevärmande komplimang när hon sa att jag hade lyst upp hennes dag och att hon gärna hade kört mig varje dag... rart, inte sant? Men taxiresor är ju definitivt ingenting jag brukar göra... och så snart jag fått däcken skiftade på bilen kör jag själv igen. Jag lär dock inte glömma henne, för det var verkligen en givande stunds samtal... vet ni, jag tycker ofta att man pratar som bäst när man sitter bredvid varandra i en bil. Kan det vara för att man inte befinner sig ansikte mot ansikte?

Från taxin gick jag över till Alexandra och Daniel, som väntade med god middag och trevlig samvaro. Jag blev kvar där en stund och fikade efter maten, men sedan tog jag Belle med mig och gick hem. Vid det laget var jag så trött att jag nästan inte kunde tänka längre... men jag ordnade kvällsvard åt ungarna och te åt mig själv, och sedan blev jag sittande i soffan och tittade på TV i flera timmar.

Å, Michelle ringde när jag var på väg hem och berättade att sömmerskan rapporterat att betalningen hade kommit och att Belles vintertäcke var på väg med posten. Skall bli roligt att få det!