Torsdag förmiddag 

... och nu är det inte lång tid kvar här i Västerås, innan det är dags att åka hem. Känns väldigt konstigt, både ledsamt och bra på samma gång. 

Till det ledsamma hör att jag faktiskt inte vill åka hem, eftersom jag känner på mig att det kommer att bli jobbigt på många sätt och jag dessutom kommer att sakna både Michelle och alla hundarna. Måste sätta mig att prata med mina vänner om min förändring och vad jag kommer att göra framöver... det har jag undvikt att ta itu med än, eftersom både de och jag förtjänar att vi kan se varandra när vi diskuterar mina funderingar, avsikter och beslut. Kroppsspråk säger mer än ord! Och det kommer att bli svåra stunder, för jag har i hela mitt liv varit inriktad på att göra allt som står i min makt för att konflikter inte skall uppstå, kosta vad det kosta vill. Men nu har ju den där sista meningen (efter kommatecknet) fallit bort... den odiskutabla kostnadsgränsen går numera vid mitt nyuppförda staket, och det är en stor omställning för många inklusive mig själv. 

Till det bra hör att Michelle behöver få tillbaka sin ensamhet, och börja träna lilla Hedda med halsband och koppel, att göra sina behov utomhus m.m. För att det skall fungera krävs att Belle, Miri och jag åker hem till Gullspång... ja, jag kanske inte har nämnt det, men Miri följer med oss och blir kvar tills vidare. Precis som vi behövde sära på henne och Geisha i försomras, eftersom Geisha vägrade att växa upp, behöver Hedda få samma chans nu så att det inte blir problem med henne också. Geisha har vuxit av att få hjälpa till att ta hand om valparna, så henne är det inte längre någon fara med... men vi vill undvika att Heddas utveckling stagnerar på grund av Miri, liksom vi vill ge Ginny större utrymme att få vara en vuxen tik och slippa undvika att Miri blir sur på henne. Hos oss är Miri automatiskt underordnad Belle, som är flockens äldsta tik och därmed den som bestämmer... här försöker Miri vara bossen, och det mår inte Ginny bra av. Tror också att Robin behöver vila från valparna - hihi! Han är ett under av tålamod och förståelse, ligger alldeles still trots att valparna härjar omkring honom och när han inte längre vill vara med sätter han lugnt en tass på valpens huvud och trycker sakta ner valpen - utan klor, utan ett ljud, bara lugnt och bestämt. En sådan fantastisk katt han är, min Robin! *stolt matte* 

Ur ännu en synvinkel är det bra att jag åker hem. Jag har blivit oerhört inspirerad av hur Michelle har löst vardagliga problem (t.ex. i köket) med hjälp av billiga saker hon hittat på IKEA och andra ställen, och nu har jag fått möjligheten att göra likadant så jag vill förstås komma hem och börja använda de där sakerna jag köpt. När man bor som vi gör i Gullspång har man inte samma chans att spontant samla intryck i butiker, fundera över förändringar i sitt eget hem och köpa sådant man vill ha... vi har långt till affärer (särskilt sådana som är profilerade på inredning m.m.), och på Internet måste man veta vad man letar efter för att ha en möjlighet att hitta det i myllret av varor. Dessutom är det svårt att veta om en sak är värd priset om man inte fått se den, ta i den och testa dess funktion. I Michelles hem har jag hittat många kluriga lösningar på sådant jag haft bekymmer med i mitt eget hushåll... dem vill jag nu hem och testa, för att se om saker och ting blir mer lättarbetade (jag talar nu t.ex. om förvaring i skåp och lådor, köksredskap, saker för hund och katt m.m.). Som exempel kan jag nämna att senast Miri bodde hos oss, insåg jag att hon kryper in i kattlådan och äter Robins avföring! Det måste jag förstås förhindra, och lösningen här är att Robins låda står på ett bord dit han lätt kan hoppa upp men Miri inte når... och så måste jag nu göra hemma också, så att jag slipper hitta Miri i kattlådan. Risken finns ju dessutom att Belle tar efter! Men Marie-Ann har hintat att hon vet hur jag skall lösa problemet hemma, och bett mig vara tålmodig... kanske hon har något jag kan använda, som fungerar lika bra som bordet här hos Michelle?

Idag har jag faktiskt ont i huvudet, eller snarare, bakom ögonen (i själva ögonhålorna). Jag hoppas att det är tillfälligt, och jag tror att det beror på att jag sov oroligt p.g.a. att jag drömde så jobbigt i natt... en person som vi alla älskade blev brutalt mördad i ett stort hus där flera föreningar samsades om rummen, och alla visste vi vem mördaren var men ingen - inte jag heller! - sa något till polisen. När jag kom hem, blev jag bjuden på middag hos Alex och Daniel, men plötsligt dök en främling upp och hällde en mugg blod över min tallrik... vad betyder sådant? Dagen efter återvände vi alla till föreningslokalerna, som då låg inrymda i ett berg och hade stängts av med sådana där plastband som polisen använder för att spärra av områden... och när vi äntligen släpptes in för att hämta våra saker, hade det gått över femtio år och allting var täckt av damm och spindelväv. Inte heller den detaljen får jag någon rätsida på...

Nu skall jag ta en huvudvärkstablett och sätta mig att virka medan alla hundarna sover varstans i bostaden. Samt göra mig en mugg te. Har faktiskt unnat mig att köpa en härlig, antikgrön temugg (den kostade 29 kronor) bara för att jag ville ha den! Den fanns på H&M Home, en butik jag aldrig träffat på tidigare... jag menar, H&M vet jag ju vilka de är, de säljer kläder även om det för det mesta är riktat till barn och unga vuxna. Men jag visste inte att de också sålde hemiredning! Inte heller visste jag att Åhléns blivit ett så dyrt ställe... t.o.m. deras Outlet här i Västerås har höga priser, vilket förvånade mig mycket. När jag var barn brukade vi köpa våra skolkläder hos Åhléns för att de var billigare än andra ställen... hm, tiderna förändras på alla möjliga sätt.