Tisdag kväll 


Dammsög igår och skulle ha svabbat golven direkt efteråt, men orkade inte... så idag hade jag tänkt ta itu med den uppgiften. Jag menar, det går ju så fort! Tar max ett par timmar med vilopauser inräknade. Men icke... golven är fortfarande osvabbade. Å andra sidan, konstaterade jag när jag gick runt för en liten stund sedan, ser det ändå ganska välstädat ut här hemma. Inte kliniskt rent, men absolut tillräckligt för att våga bjuda hem någon. Om jag orkade det, vill säga. Orkar jag inte svabba, orkar jag socialt umgänge ännu mindre - åtminstone i större doser.

Vi har dock varit lite sociala i alla fall, Miri, Belle och jag, för vi travade ner till Amnegårdens café vid lunchtid och pratade bort någon timme med alla möjliga trevliga människor. Maria jobbade, så henne träffade vi också. Och både Alex och Daniel, samt Perry, som passerade caféet när de skulle äta lunch. Hundarna lockar alltid folk, och eftersom de älskar människor är glädjen ömsesidig... iggisar är perfekta sällskapshundar och skulle vara alldeles utmärkta terapihundar om det önskades av dem. Särskilt Belle sitter gärna i knäet på folk i rullstol, hon är så stillsam och tillgiven, lägger huvudet mot deras bröst och tittar på dem med sina stora, vackra ögon. Miri är lite mer "opålitlig" i knäet på folk, eftersom hon vill "pussas" (d.v.s. slicka dem i ansiktet) och långt ifrån alla tycker om att bli alldeles sönderslickade... men hon är minst lika trevlig, och sitter gärna i någons famn. När jag sitter och fikar har jag henne nästan alltid ihopkrupen i famnen som en liten igelkott... hon vecklar liksom ihop sig, viker in allt som är långt och smalt på henne mot kroppen, så att hon nästan blir rund som en boll, och så ser hon sig nyfiket omkring eller blundar och lutar sig mot ens axel för att slumra en stund.

Både på ditvägen och hemvägen blåste det förfärligt kallt, så det var tur att jag hade satt på tjejerna varsin jacka. Själv hade jag nog behövt en halsduk, men det tänkte jag inte på förrän vi var halvvägs. Så när vi kom hem igen, kröp vi allihop in under en stor, varm filt i soffan (då anslöt Robin också) och meningen var att jag skulle läsa medan djuren sov, men jag slocknade, jag också. Några timmar senare vaknade jag av att jag var alldeles torr i munnen... ja, undra på det, när jag hade sovit utan CPAP:en! Då inte bara blåste det ute utan regnade småspik också, så hundpromenaden blev kort (i princip runt huset) innan vi skyndade in igen. För att inte somna satte jag på TV:n, men efter någon timme var jag så störd av allt ljud och allt prat att jag stängde av den igen. Då var det ändå dags att laga middag till mig och ge ungarna sina portioner, och mat intresserade oss allihop betydligt mer än vad det nu var för program på TV (en polisdokumentär, har jag för mig). Efteråt satte jag på diskmaskinen, för jag håller på att göra kylen riktigt fräsch och i det ingår att diska hyllplanen (som är av glas). Blir jättefint när det är klart! 

Har inte så mycket att skriva om just nu... är lite för trött för att vare sig göra en massa saker eller tänka på djupet. Nu är det snart dags att krypa i säng för natten, dessutom, så jag skall klä på tjejerna sina jackor och gå en vända i förhoppningen att det inte regnar just nu.

Å, en sak blev i alla fall av idag: jag lämnade in förra veckans blodsockerserie på Närhälsan, så att den nya diabetessköterskan skulle se hur mina värden artar sig. Under tiden tog Maria hand om tjejerna uppe i caféet... det tog ju bara tio minuter att gå ner och lämna lappen. Så nu antar jag att sköterskan ringer i morgon och vill diskutera doserna insulin och Metformin. I morgon skall jag också ta en tur ner till återvinningscontainrarna i centrum och slänga diverse skräp, så att jag blir av med kassarna som står i köket. Kanske rentav smart att göra det innan jag svabbar golvet, när jag tänker efter?!?