Onsdag förmiddag 

I morgon skulle jag ha åkt in till Mariestad för en ögonbottensfotografering, men jag blev tvungen att be om en ny tid och hoppas att den dels blir av på en dag då Maria är ledig och dels i slutet av månaden när jag har råd med avgiften. Att jag tyvärr måste blanda in Maria beror på att vi bor som vi gör... när man skall få sina ögonbottnar fotograferade (vilket alla diabetiker kallas till, i mitt fall vartannat år, för att kolla att inte blodkärlen i ögonen skadats av sjukdomen... det brukar vara ett av de första tecknen på begynnande skador inte bara på synen utan i alla små blodkärl i kroppen, som i sin tur flaggar för att man senare kan bli tvungen att amputera någon yttre del av kroppen som t.ex. fingrar, tår, öron, näsa...) droppar de ett ämne i ögat som tvingar pupillen att vidga sig maximalt, och sedan ser man rejält suddigt i flera timmar efteråt. Vilket för mig innebär att jag inte kan köra bil förrän det värsta lagt sig - men så här års kan jag inte heller ha hundarna i bilen så länge (det blir för kallt för dem - en timme fungerar väl i värsta fall, men inte tre-fyra!), utan behöver få lämna dem i någons ömma vård medan jag är borta minst halva dagen. Det här är en av nackdelarna med att bo i glesbygd... hade jag bott i Västerås, kunde jag ha tagit bussen och hundarna kunde utan problem ha varit hemma ensamma de två-tre timmar jag behövde vara hemifrån. Nu tar det som sagt minst en halv dag... dit är inga problem, men hem kommer jag inte förrän jag åter kan köra bil. Buss går ju knappast - vi har ett par vändor till Mariestad och ett par vändor hit, men de går bara under den tid folk måste till jobben. Så det tar minst lika lång tid att komma hem efteråt, som att vänta på att jag skall kunna köra bil.

Det här är verkligen ett bekymmer med att bo som vi gör. Skaraborg har landets bästa sjukvård, men hur tar jag mig dit?!? Och säg att jag åker till akuten i Skövde, med hundarna i bilen, och läkaren bestämmer sig för att lägga in mig... vem tar då hand om hundarna och bilen medan jag är inlagd? Och hur tar jag mig hem utan bil när jag blir utskriven? Den enda jag känner som kan skjutsa mig är Nina, och hon är svårt sjuk vilket gör det väldigt osäkert ens timmarna innan vad man nu skall göra om hon orkar med ett sådant "äventyr". Jag kan inte utsätta henne för de påfrestningar ett löfte om skjuts skulle innebära... 

Nå, nu får det bli som det blir - jag lägger det hela i Guds händer. 


Skrivet senare samma dag:

Igår fick jag låna bensin av Nina (får ju pensionen först på fredag, men kunde inte vänta till då - att byta foder alltför tvärt gör särskilt Belle magsjuk) och köra till Skövde för att få tag i hundarnas färskfoder. Det är ytterligare en sak som blir ett problem i glesbygden: själva fodret kostar bara 109 kronor för 4 kg, men jag måste köra sammanlagt 16 mil för att komma till en affär som har det! Nåväl, nu är det ordnat och när köttet hade börjat tina lite grand (inte helt, för det är betydligt lättare att dela i lagom bitar om det fortfarande är "hårt") ägnade jag en dryg timme åt att portionera och frysa in - fyra portioner i varje fryslåda blir frukost och middag för två hundar per dag. Perfekt att inte behöva ta fram mer än så i taget, eftersom färskfoder ju är rått och därför blir dåligt väldigt fort. Och jag fick ihop nitton lådor innan jag inte hade fler att fylla... så en liten del foder fick jag frysa in i klump så länge. Det skall visst gå bra, enligt Michelle, eftersom det inte hade tinat. Men jag tror att jag måste investera i en digital köksvåg för att få till portionerna... den manuella våg jag använder nu är inte tillräckligt noggrann, tyvärr. Och skall jag hindra damerna från att gå upp i vikt gäller det att jag inte "höftar till" för mycket åt fel håll. Skall kolla vad en sådan våg kostar och se om jag har råd med den på fredag... annars får det bli first priority nästa pension, när jag inte har bilförsäkringen att betala och därmed lite mer utrymme i budgeten.

Hur som helst är vi inne på tredje dagen med regn, och därmed kortare promenader än vanligt. Är inte alls förtjust i det, för jag känner att jag skulle vilja gå våra vanliga långpromenader, men jag inte tvinga hundarna att gå längre än att de gör vad de skall... jodå, vi har regnkläder, alla tre, men iggisar är divor och går inte en meter längre än de måste. Så fort Belle är klar med vad hon skall, vänder hon och stretar hemåt som om livet hängde på det... hon blir som en liten bulldozer, kör ner huvudet mellan axlarna och borrar ner tassarna brett isär i marken vilket gör henne ännu starkare än hon redan är. När då Miri gaddar ihop sig med henne och gör likadant är det inte mycket en matte hålla emot... promenader för promenerandets skull får vi helt enkelt ta när det inte regnar småspik.

Så i stället har jag gjort ett besök på biblioteket nere i vårdcentrum. Jag hade fått besked om att en bok jag beställt hade kommit - Sara Danius' "Husmoderns död" - och eftersom det var kö vid disken passade jag på att gå igenom nyheter-hyllan... med följd att jag inte hade bara en utan sju böcker med mig hem *skrattar* Det är så olika - ibland hittar jag ingenting nytt på månader och ibland hittar jag hur mycket som helst. Älskar böcker, och älskar bibliotek! Så medan fröknarna "vill inte bli blöt" sover under sina filtar, kan jag läsa intressanta böcker och lära mig nya saker... inte dumt alls. Särskilt som den här nya soffan är synnerligen bokläsarvänlig, bekväm och stadig.