Söndag eftermiddag  

I förrgår förlorade vi Majsan. Det var ett fasansfullt svårt beslut, och sorgen är tung, men både mamma och jag insåg i förra veckan att i det skick Majsan var skulle flytten nog bli en alltför stor belastning för hennes kropp. Under de gångna veckorna har hon kräkts upp sin mat efter varje måltid, hennes törst har varit osläcklig, hon har låtit tungandad och rosslig, och hon har betett sig mycket undandraget... ville inte umgås med de andra katterna och knappt med oss tvåbeningar heller. Mest låg hon och sov på platser där hon fick vara i fred. Så i förrgår tog jag vår pälskade lilla kattdam till veterinären och lät henne somna in, stilla och fridfullt. Olle var, som alltid, väldigt respektfull och stöttade oss i vårt beslut... Majsan hade förlorat över 17 % av sin kroppsvikt sedan förra gången vi vägde henne, och det jag berättade om henne fick honom att fundera på om det kanske rentav var så att hon hade (en visserligen långsamväxande men ändå) cancer. Nå, så här efteråt spelar det ingen roll... nu springer hon fritt på de underbara ängderna på andra sidan Regnbågsbron tillsammans med sin bästa vän Jenny, och smärta och andra hälsoproblem är bortglömda. Vi ses igen när det är min tur att vandra över bron, pälskade gumman!

Dagen efter, d.v.s. igår, hade jag kommit överens med Belles originalmatte Michelle att Belle och jag skulle hälsa på. Jag har länge misstänkt att Belle saknade både henne och de andra i flocken, och dessutom hade Michelle ordnat en sak åt mig på IKEA i Västerås som vi inte fick tag i på IKEA i Örebro... för att inte tala om att jag behövde lite "semester" inför alla plikter förknippade med flytten... så vi gav oss iväg på lördagsmorgonen och kom fram drygt två timmar senare. Men kan ni tänka er, jag körde vilse i Västerås! Trots att jag har besökt Michelle massor av gånger och vet exakt hur man kör dit, hamnade jag på fel avfart och körde bort mig inne i bebyggelsen. Så småningom hittade jag ut på E18 igen, och den gången fann jag den rätta avfarten så att Belle och jag kunde ansluta till Michelle, Lena och Miri som väntade på parkeringen. Sedan fortsatte vi i Michelles bil till den närmaste av Västerås' hundhagar, där vi släppte loss tjejerna ihop med några andra hundar som redan befann sig i hagen. Först var Belle väldigt tveksam, för två av hundarna var betydligt större än hon... men sedan tuffade hon till sig och verkade ha hejdlöst roligt åt att jaga den allra största - en jättesnäll, söt kille (vet inte vilken ras - något slags fågelhund, tror jag) som heter Alvin och som tydligen bor granne med Michelle.

Efter hundbuset fick flickorna vila i bilen medan Michelle och jag köpte varsin pizza, och så åkte hela gänget hem till Michelle för lunchpaus. Det var underbart att se hur avslappnad Belle var med Lena och Miri, och Michelle visade glädje över Belles slankare kropp - "Hon har fått midja igen!" utbrast hon och jag gladdes åt att min dietplan för att få ner Belle cirka 1,5 kg till sommaren verkar fungera som tänkt. Sedan lär hon hålla vikten utan specialfoder, bara av all motion hon får i skogarna. 

Medan vi satt och pratade (och Michelle passade på att klippa Belles klor), la jag märke till att Miri lekte med ett mjukisdjur - en lunnefågel - som jag föll för. Den var bedårande söt! Michelle berättade att hon hade köpt den på IKEA, så jag övertalade henne att följa med mig dit... *skrattar* Och förutom att köpa varsin lunnefågel till mamma och mig hittade jag fina matskålar till katterna (nu behöver jag ju bara fyra stycken, inte fem...) samt en fin blå oval mugg för tandborstar som jag ville ge mamma i present (hon älskar blått, så jag trodde att hon skulle gilla den - och det gjorde hon också, när jag kom hem och gav henne den). 

Tiden går alltid alldeles för fort när man kopplar av och har trevligt, så snart var det dags för Belle och mig att åka hem igen. Förhoppningsvis ses vi dock snart igen, för Michelle är ju lärare och sportlovet hägrar om några veckor... hon hoppas kunna komma hit då och hjälpa mig lite med huset, vilket jag känner den största tacksamhet för! Flytten går säkert bra - Laxen tar det tunga och jag sköter resten peu à peu - men sedan väntar röj och städning i huset, och ju förr det blir klart desto snabbare kan försäljningsarbetet köra igång. Det vore så himla bra om vi kunde börja visa huset när våren är som allra vackrast! Trädgården är full med blommor, fåglarna sjunger, vädret är varmt och vackert... spekulanterna beundrar den stora, inbjudande verandan och får huvudena fulla med planer på vad de kan göra med både själva huset och med trädgården... ju fler som blir förtjusta i möjligheterna, desto mer kan vi hoppas få i försäljningen. 

Hur som helst... när vi kom hem hit igen igår kväll, var det bara att kavla upp ärmarna och börja elda. Mamma frös, så jag bäddade ner henne i väntan på att det skulle bli varmt inne, och sedan passade jag på att tvätta medan jag ändå rände i källartrappan. Vår tvättstuga är stor som ett normalt sovrum, med gott om plats för både tvättmaskin, arbetsbänkar och hängmöjligheter (i taket och på ställningar som står på golvet)... undrar just hur det blir att tvätta i det lilla badrummet i lägenheten? Jag har redan planerat för att ha torkställningarna framför fönstret i mitt sovrum, och så har jag en högre ställning man kan hänga kläder på som får stå någonstans där den inte är i vägen för mammas rullstol... men nog blir det rejält annorlunda, och jag får nog vara lite kreativ. Kanske tvätta oftare, och bara ha strykbräda, mangel m.m. framme precis när jag använder dem. Nåja, det ordnar sig.

Nu skall jag ta tepaus, så får vi se när jag bloggar vidare.