Måndagskväll 


Det är märkligt att man kan gå igenom de mest varierade svårigheter med någorlunda jämnmod... men när man blir förkyld, tröttnar man på läget inom ett dygn. Jag har bara mått visset sedan igår och är redan sååå trött på att må så här. Beror det på att förkylningar framför allt sitter i och kring huvudet? Alltså, att i stort sett alla symptomen är kopplade till näsan, bihålorna, öronen och halsen... det får en att känna sig eländigt ynklig av något som egentligen inte är något att göra särskilt mycket väsen av *suckar*. Eller så handlar min deppighet om att jag är rädd att smitta mamma, eller att personalen på hennes avdelning ber mig att inte komma och hälsa på därför att jag kan smitta andra patienter (eller dem själva). Måste ringa dem i morgon och höra vad de tycker.

Nåväl, trots mitt eländiga huvud har jag haft fullt upp idag. Först packade jag disk- och tvättmaskinerna och startade dem, sedan fick bakmaskinen också börja jobba och efter det gjorde jag ren bänkarna, vek tvätt och pratade i telefon med kronofogden som ringde för att höra hur jag har det och hur det går med försäljningen av huset. Jag hade knappt lagt på luren då Alexandra och Daniel dök upp, och när vi precis satt oss till bords med fika kom också Maria på besök. Vi började prata om målningen av de två lagerhyllorna i köket och plötsligt blev det bestämt att vi skulle gå ut i källaren (på en plats vaktmästaren har låtit oss hålla till på) och få grundmålningen gjord... jag tror inte det tog mer än tio minuter så var hyllorna utburna, byggplast utbredd på golvet så att vi inte skulle spilla färg och målningen igång. Isses, när de här människorna bestämmer sig för något går det undan, vill jag lova!

När vi var klara delade vi upp oss - de andra gick hem för att byta kläder och dona med lite de behövde göra, medan jag gick hem till mig och ställde mig att grädda en försvarlig hög pannkakor. Maria kom snart tillbaka och hjälpte mig att vispa grädde, och så ställde vi fram lingonsylt, äpplemos m.m. samt dukade fint vid köksbordet så att allt var klart lagom när Alexandra och Daniel kom tillbaka. Sedan lät vi oss väl smaka, och jag hoppas innerligt att de andra tyckte det var lika gott som jag tyckte. Själv blev jag så mätt att magen stod i åtta hörn, minst! Och djuren älskade att få grädde att slicka i sig efteråt...

Nu får vi se hur jag mår i morgon, och om mina vänner orkar med en målningsomgång till. Annars får jag förstås göra det själv - det är ju mina hyllor, och därför mitt jobb. Först skall jag dock se till att sova gott och länge, så att jag förhoppningsvis snart är piggare igen.