Påskdagens kväll

 

Jag hade bestämt mig för att inte blogga idag... men när jag hade gjort i ordning ett fotbad åt mig och sjunkit ner i vardagsrumssoffan för att bara njuta av det varma vattnet, titta på "Poirot" på TV och virka lite för avkopplingens skull, ändrade jag mig. Jag började nämligen med att kolla min e-post och hittade en fråga som jag ville besvara. "Ta inte illa upp, men varför tjatar du sådant i din blogg om den där cheesecaken?"  :-) 

Svaret är att jag älskar cheesecake, men jag har alltid trott att det var ett avancerat bak-verk och därför har jag aldrig vågat ge mig på att göra en. Sedan, när jag väl hade bestämt mig för att nu måste det bli av, fick jag kalla fötter... problemet var bara att jag redan hade sagt till folk att jag skulle göra den, och det kändes fånigt att säga att "nej, det blev ingen - jag tordes inte". Varför jag var rädd? Det kan jag inte förklara... eller, rättare sagt, ni skulle inte tro mig. För orsaken är att den innehåller ingredienser jag aldrig brukar ha hemma (Digestive-kex, socker, Philadelphia-ost, gräddfil, mousse-mix) och som innebar en extra kostnad. Om jag köpte hem de där sakerna och sedan inte använde dem, hade jag slösat pengar i onödan... så för att tvinga mig själv att verkligen baka den där kakan, invigde jag er andra i planerna. Det är betydligt svårare att backa ur något när andra känner till det, eller hur? Så nu vet ni det, och ni skall också få veta en annan sak... nämligen att jag redan innan jag började, sa jag till mamma att "jag slår vad om att jag efteråt kommer att säga att det var oväntat enkelt och att jag inte kan begripa att jag inte gjort det här långt tidigare". Vilket var precis vad jag sa, när kakan var klar! Så nu återstår bara en fråga: varför använde jag mix till moussen istället för att göra egen? För att mousse kräver gelatin... och jag har aldrig begripit hur man hanterar gelatin. 

Nå, nu vet jag hur man gör cheesecake, och jag kommer absolut att göra det fler gånger sedan jag har klurat ut hur man halverar receptet - för den kaka jag gjorde idag kommer att ta mamma och mig minst en vecka att få i oss... och egentligen borde vi inte äta mer av den, eftersom vi båda är diabetiker! Kanske kan jag lämna över resten, d.v.s. det vi inte åt upp idag, till goda vänner.

När det gällde smörgåstårtan var jag på säker mark, och om jag får säga det själv blev den jättegod... *skrattar*

 

   


Mamma och hennes väninna Maj-Britt, som var vår gäst, lät sig väl smaka av allting - även av sillen jag hade gjort tidigare, och de kokta äggen som mamma hade målat så fint. Och det är ju det bästa betyg man kan få, eller hur? 

Nu sitter jag som sagt här och vilar. Mamma sover sedan flera timmar, hon hade krupit i säng redan när jag kom hem efter att ha skjutsat hem Maj-Britt till Mariestad, och djuren ligger också och snusar gott lite varstans. Själv skall jag strax krypa till sängs, jag också... i morgon blir annorlunda, för mamma skall dialysera i morgon eftermiddag istället för på tisdag förmiddag för att de skall kunna göra en undersökning av hennes fistel efteråt. Den fungerar tydligen inte så bra just nu, så de vill se om den har blivit skadad eller igensatt på något vis...