Tisdag kväll 

... men hur gör man? Jag menar, jag är ju inte så här tom och handlingsförlamad med avsikt.

I natt när jag bloggade, insåg jag att jag behöver skriva oftare. Resuméer är inte bara trista att läsa utan även svåra att skriva, eftersom man glömmer så mycket som man egentligen hade velat skriva mer spontant om... tiden rinner iväg så förskräckande fort, trots att det känns som om den står till. D.v.s. den står still för mig, känslomässigt. Och jag måste, trots att det är pinsamt, erkänna att jag förundras över att allt annat i världen fortsätter som förut, trots att mamma är död... antar att det är en känsla jag delar med många, många som mist någon som varit dem extra kär. 

I natt sov jag inte en blund efter min otäcka mardröm, så jag var fortfarande vaken och låg och läste när min soc-handläggare ringde vid 10.30 tiden för att höra hur jag mådde. Sedan jag hade berättat för henne om bankens strulande, sa hon att hon kunde ringa dem själv - ett erbjudande jag givetvis tacksamt tog emot! Kanske kan hon få dem att förstå att precis allt hänger på de där papperna? Hur som helst somnade jag faktiskt direkt efter det där samtalet - misstänker att min kropp plötsligt slappnade av - och sov ostört fram till 15.30 på eftermiddagen. Det var så skönt! Men jag är förstås fortfarande väldigt trött, och mitt socker är fortfarande högt (14,6 för en timme sedan)... så det är kanske inte så underligt att jag också har en mördande huvudvärk?

Fick trevligt besök framåt kvällen av Alex, Daniel, Maria, Sandra och hennes dotter. De två sistnämnda hade också med sig Ajax, en härlig liten Prazsky Krysarik-hanne, som Belle trivs riktigt bra med. Hon var god vän med hans mamma Bubble också... men tyvärr togs Bubble av ett lodjur för några veckor sedan (det stod t.o.m. i Mariestadstidningen), så jag inledde besöket med att beklaga sorgen... att mista ett djur kan vara minst lika smärtsamt som att mista en människa, det vet jag av egen erfarenhet!

När gästerna hade kramat adjö och gått, började jag ta itu med städningen. Den har blivit sorgligt eftersatt, men nu orkade jag åtminstone dammsuga alla golven och svabba dem efteråt... alltid något. Jag vek och la in torr tvätt också, samt hängde till tork den som jag hade tvättat igår. Nu skall jag bara tömma diskmaskinen och ställa in i skåpen också, innan jag går och lägger mig i ett försök att få åtminstone tillfällig ordning på dygnsrytmen... för jag hoppas att diabetessköterskan ringer mig i morgon och vill att jag kommer ner till henne (eller åtminstone till apoteket för att hämta ut snabbinsulin), och hur som helst skall jag lämna in resten av de papper som soc. vill ha.

Apropå det där med resuméer... arbetsterapeuten lät mig faktiskt behålla madrassen från sjuksängen, så nu har jag lagt den i min egen säng och skall ta ut mina gamla madrasser till förrådet. En så här fin madrass hade jag aldrig haft råd att köpa själv... men nu beror det åtminstone inte på sängen om jag sover dåligt. 

Kan också berätta att vi har haft snö i minst en vecka (minns inte exakt hur länge)! Och nu när jag inte behöver elda, kan jag tycka att det är riktigt vackert och lite mysigt med snö, is och kyla utomhus...