Lördagskväll 

Lycka kan vara många saker, och är förstås olika för olika personer. Men en lyckokänsla jag tror att alla vi med olika typer av funktionsnedsättningar (oavsett om de är fysiska, psykiska eller av annan sort) kan dela är när man äntligen har lyckats städa hela bostaden. När allting överallt är rent och fint, så där fint att man skulle vilja slå in alltsammans i plast för att skydda det mot nytt förfall. 

Så känns det i kväll. Hela veckan har jag jobbat med att få rent här hemma, och idag kulminerade det hela i att jag bad Gud om krafter nog och sedan kavlade upp ärmarna ända upp till axlarna, närapå. Jag dammsög och skurade alla golven, diskade och tvättade precis allting, så att ingenting i den vägen väntar på mig när jag kommer hem igen. Köket är så fint att jag blir stående och bara beundrar det - alla dessa rena ytor, där ingenting onödigt belamrar utrymmet! Alla dessa öppna, obelamrade golv som också de är rena och blänkande fina. Allting på rätt plats. Det var precis så här jag ville att det skulle bli: att jag skall kunna åka till Västerås med den lättande känslan av att när jag kommer hem igen är allting fortfarande rent och fint. För det finns ingen här som kan ställa till något! Djuren följer ju med mig... 

Nu sitter jag här i soffan i min badrock, nyduschad och trött, men glad. En stor mugg doftande te står bredvid mig - min belöning för det hårda slitet. Så mycket mer finns inte att njuta av här hemma, nämligen, eftersom Maria har hämtat allting i kylskåpet utom filen (den skall jag ha till frukost i morgon). Det är rötmånad, och jag vill inte att någonting står och blir dåligt... och tänk ifall frysen eller kylen går sönder medan jag är borta! Inte för att jag tror det, men vis av erfarenheten vill jag inte ha någonting förstört. Så Maria fick alltihop, som ett litet tack för att hon vakar över min lägenhet och tar hand om min post medan jag är borta. 

Packningen är också i stort sett klar; allting ligger färdigt på sängen. Det enda jag inte kunnat bestämma mig för än är vilka böcker jag skall ta med mig... hur vet man det långt i förväg?!? Jag vill ju inte släpa med mig halva biblioteket, utan ta med bara sådant jag verkligen kommer att läsa. Hur mycket jag nu hinner med i den vägen, eftersom jag skall ägna den kommande månaden åt att ta hand om sju hundar och en katt! Åtminstone under Michelles arbetstid. Faktiskt försökte jag läsa på lite grand om hur man sköter små valpar och sedan bad jag Michelle om instruktioner... på vilket hon svarade "Du skall torka kiss, mata valpar och gosa". Lät enkelt nog! Fast sedan tillade hon att valparna har börjat äta mousse och att det är "väldigt kladdigt" - hihi! Antar att det där torkandet får utsträckas till lite av varje, men vem klagar? Jag längtar, det skall bli hur roligt som helst, och givetvis hoppas jag också få pyssla om Michelle lite med god mat o.s.v. Så slow cookern skall med den här gången! Jag har lovat att laga kalops (blir mitt första försök, men det skall nog gå bra) åt henne, för det tycker hon om. 

Nu är det snart dags att krypa i säng... så nästa gång jag bloggar, befinner jag mig i Västerås.