Lördagskväll 


Hur tillbringar man en mysig lördagskväll? Tja, för min del handlar det om gos med Robin och Belle, en stor termos med te, en tyst telefon och ingenting särskilt att göra. Okej, jag har kört två tvättmaskiner och en diskmaskin tidigare idag, och min slow cooker jobbar sedan några timmar med en bit nötkött och diverse annat gott... men i övrigt bara vilar jag.

Att antibiotikan verkligen fungerar märker jag på många sätt. Det pågår ett försvarskrig i kroppen, så jag är tröttare än vanligt, har ont i huvudet (dock inte migrän, utan flera sorters spänningshuvudvärk) och i kroppen, har kräkts flera gånger och har tappat lusten att äta någonting annat än protein, grönsaker och A-fil. Dricker inte kaffe eller kolsyrat, inte ens saft... bara te och vatten. Sover mycket och följer min inre mat- och sovklocka i stället för att bry mig om den gängse. Går helst ingenstans annat än för att rasta Belle... okej, igår var jag hos Maria och slöade i hennes soffa, och sedan satt jag på Alex' och Daniels uteplats och spelade Yatzy samt pratade med dem, Maria och Perry, som tittade förbi. Då bjöd jag också på en hembakt äpplekaka som visserligen blivit lite kompakt, men smakade gott - och det kändes bra, för den var bakad helt utan socker! Jag ville testa om det räckte med sötman i äpplena, och det verkar det ju ha gjort... som sagt, den blev lite kompakt, men vad gör det? 

Så särskilt mycket händer inte här just nu. Maria och jag hade tänkt åka till kyrkan i Stockholm i morgon, men så påmindes jag om att det den här helgen är vår kyrkas tur att ha hand om Capella Ecumenia - ett litet ekumeniskt kapell på en ö i skärgården utanför Norrköping, som används enligt ett årsschema av ett myket stort antal kristna samfund - och att förstås alla biskopar och präster som kan har rest dit. Alltså är det ingen mässa (d.v.s. gudstjänst med nattvard) i Stockholm just denna söndag. 

Då pratade Alex, Daniel, Maria och jag om att i stället besöka Hova Riddarvecka (som förresten firar 30-årsjubileum i år!) i morgon och bara flanera runt, ha med oss fika och filt m.m. samt låta dagen bli som den blir. Det viktiga för mig är - och det har jag sagt till de andra - att Belle och jag får ta det lugnt, och förhoppningsvis har råd med en skål av den underbara Magdalenas kryddiga kålsoppa som de alltid serverar i Ladulås Lada, och sedan får de andra göra precis vad de vill. Skall förstås ha med mig mat till Belle, så att hon inte känner sig åsidosatt. Nu gäller det bara att det inte regnar i morgon... det gör det nu, och jag har inte läst några nyheter så jag har inte kollat upp hur vädret skall vara under morgondagen.

Belle, ja! Ni kan inte tro så hon har gått ner i vikt sedan  skålen med katt-torrisarna flyttade upp på köksbänken! *skrattar* Nu är hon lika slank och fin som när hon flyttade hit, låt vara att hon har en hel del löst skinn på bröstkorgen och runt halsen, och mitt enda bekymmer är om hon går ner för fort... men jag har talat med Michelle, som tror att allt är som det skall. När jag får pensionen och kan tanka bilen skall jag för säkerhets skull åka in till veterinärstationen och väga Bellen Bus... hennes viktförändringar skall ändå registreras i journalen, så att vi har koll. Jag vill att Belle inte väger för mycket, så att det anstränger hennes hjärta, men inte heller för lite så att hon inte har något att "ta av" om hon blir sjuk. Åtminstone med människor är det ju så att magra människor i regel lättare dukar under för infektioner och sjukdomar än dem med gott hull (dock handlar det ju förstås i så fall inte sjuklig fetma, för sådant är  sedan länge känt för att korta livslängden)... och jag tänker att det troligen är detsamma med djur, åtminstone hundar.