Från superstress till nästan kav lugn... gårkvällens styrelsemöte var oerhört intensivt, eftersom vi skulle "wrap things up" inför medlemsmötet på söndag (d.v.s. i övermorgon) och dessutom blev hemresan lite äventyrlig p.g.a. blåst, hårt ösregn och massor av vatten på vägen. Så när jag kom hem var jag nog lite stirrig och uppe i varv, misstänker jag. Det tog i alla fall lång tid innan jag kunde lägga mig och sova, men sedan sov jag faktiskt ända till lunch idag trots att en strid ström av människor besökte mamma i hennes del av huset - fyra gånger var hemsjukvården här för att ta prover, kolla blodtryck och sockervärden, ge henne intravenös Furix (avvätskning), sköta om hennes fötter m.m. Sedan kommer ju hemtjänsten sina fyra gånger också, eftersom de helt och hållet har tagit över mammas insulinhantering och dessutom ser till att hon äter sina dagliga mål mat ordentligt, tar sina mediciner o.s.v. Jag märkte ingenting medan jag sov, vilket säger en del med tanke på att både Philemon och Belle brukar fara upp ur sängen när de hör mammas dörrklocka ringa...

Nåväl, sedan jag sent omsider kom ur sängen har jag fått en del saker gjorda - men lugnt och med vilopauser mellan. På det viset har jag hunnit storrengöra alla kattlådorna (och golvet i mammas badrum), bära sopor, köra tvättmaskinen, elda och laga långkok. Hittills har det blivit grunden till rotmos (kvällens middag) samt rotsaker att steka i en pyttipanna, och snart skall jag sätta in en köttfärslimpa i ugnen också. Å, och så frostar kylen av sig - tänk, så bekvämt det är med arbeten som praktiskt taget gör sig själva!

Kan man hoppas att sådana här dagar blir fler nu framöver? Jag hinner så mycket mer och orkar med betydligt bättre när jag får ta plikterna i lugn och ro med vila mellan varven...