Natten mellan onsdag och torsdag  

Mamma sover lugnt, katterna och hunden verkar också befinna sig i sömnens gud Hypno's famn (eller Morfeis, drömmarnas dito) och själv ägnar jag natten åt att tvätta, hänga tvätt, ta ner torr tvätt och se till att den hamnar där den skall - i antingen mammas eller min respektive garderob samt linneförrådet. Det är en vilsam syssla som jag tycker mycket om, så jag har absolut inget emot att tillbringa natten i tvättstugan. Fast just nu har jag rast och njuter av en stor kopp te.

Syrénerna blommar - både de vita och de blå - och om kvällarna fyller deras ljuvliga doft hela trädgården. Älskar syréner! Maskrosorna börjar däremot blomma över - åtminstone den här generationen! - så nu är det dags att ringa Laxen och be dem komma hit med sin åkgräsklippare. Sedan skall jag också be min duktige bilmek att laga vår gräsklippare, så att jag i fortsättningen kan sköta klippningen själv... så mycket annat blir det nog inte gjort denna sommar, för det känns lite grand som att befinna sig i limbo när det gäller trädgården. Skall jag ta itu med allt som behöver göras, som om en flytt inte var på gång, eller skall jag låta det vara och överlämna uppgifterna till en ny ägare? Vi vet ju faktiskt inte när flytten blir av... fast jag skall ringa till bostadsrättsföreningen i nästa vecka och höra hur det ser ut samt påminna om de papper - planritning, bostadskalkyl m.m. - jag har bett att få. Ryktet säger att de ombyggnader som pågår på Amnegården skall ge fler lägenheter, och om det stämmer kanske det inte dröjer så länge till innan vi får vår trea... det är nämligen så att vi är inblandade i en rockad som i slutänden hänger på att den som startar rockaden blir till-delad en s.k. högsäkerhetslägenhet (servicelägenhet med tillgång till extra vårdresurser) på Amnegården. Den personen sitter nämligen och väntar i en fyra, som den som har "vår" lägenhet skall flytta till så att "vår" trea blir ledig åt oss. Hängde ni med?

Innan mamma kröp i säng, betalade vi en bunt räkningar via Internetbank. Däremot har jag inte blivit klar med skuldsaneringen för den här månaden, så de posterna skall jag ta hand om nu under natten så att det dras under morgondagen. Känns bra att vara klar i god tid innan månadsskiftet! Fast jag skulle bli ännu gladare om jag kunde sälja fler saker, eftersom det - som alltid - blir några räkningar liggande som vi helt enkelt inte har pengar till. Ännu har ingen nappat på annonsen om teleskopet... men nu skall jag lägga ut en ny annons om trädgårds-plattor (vi har tre staplar till salu) i röd kalksten som jag hoppas skall attrahera folk. De är väldigt vackra, tycker jag själv... en del har t.o.m. fossil i sig!... och borde ge en bra slant om rätt spekulant dyker upp.

För ovanlighets skull har vi inte inkasso flåsande i nacken, dock - gissa om det känns alldeles underbart! De räkningar som ligger har inte förfallit än, och jag behöver varken få ångest eller ligga sömnlös för den sakens skull. Och tänk, nu är det bara elva månader kvar så är såväl mammas som min skuldsanering över...

Skrivet senare samma natt:

För en liten stund sedan gick jag ut med hushållssoppåsen (de enda sopor vi faktiskt slänger istället för att återvinna) till soptunnan nere vid vägen... och promenaden nedför garage-uppfarten kom att bli lite av en "walk down memory lane", som de säger i USA. Det är väl så mitt i natten det kan bli så här års, men absolut inte helt mörkt - tvärtom är det på väg att ljusna i öster - och luften är tung av sommardofter, marken är daggvåt och tystnaden är påtaglig. Det väckte minnen från barndomens campingsemestrar och nattliga promenader i daggvått gräs mellan tältet och barackerna med toaletter och handfat... man huttrade lite, eftersom man kom från värmen i sin sovsäck, och det var skönt att komma tillbaka in i tältet och krypa ner i sovsäcken igen för att sova vidare medan pappa nästan alltid satt i sin campingstol utanför sovdelen av familjetältet och läste i skenet från gasollampan. Ibland, om natten var kall, höll han tältet någorlunda varmt genom att köra gasolköket - och då kunde han dessutom hålla sig själv med varmt kaffe. Han sov inte mycket de där nätterna... jag kan föreställa mig att ryggvärken höll honom vaken (han hade skadat ryggen svårt när jag var väldigt liten, genom att ramla baklänges flera meter ner i ett lastrum på ett lastfartyg och landa med ryggen före på en stålbalk, så hela min barndom gick han med käpp). Vi barn däremot, och mamma, låg trygga och sov gott i våra sovsäckar, tätt tillsammans... nu när jag vakar nätterna innan mamma skall dialysera tänker jag ibland på hur det måste ha känts för honom att sitta vaken när hela familjen låg och sov så nära. Å andra sidan var det likadant hemma - han sov inte mycket, utan tog istället kortare tupplurar under dagtid när vi var i skolan och mamma på jobbet, och resten av tiden skötte han hushållet eller läste. Och det han läste mest var historia, naturvetenskap och teknik... det var av honom jag läste mig att älska facklitteratur, och kärleken till naturvetenskap som t.ex. astronomi, fysik, kemi och medicin delade vi redan tidigt. Av det jag saknar mest nu när han är död är våra samtal om t.ex. kvantfysik... ingen annan var intresserad, ingen annan hade läst samma böcker, och ingen annan begrep vad vi pratade om. De där samtalen ser jag fram emot att få återuppta när vi ses igen på andra sidan Regnbågsbron... och vid det laget har han säkert hunnit prata en hel del med forskarna som utvecklade de kvantmekaniska teorierna så han har mycket att berätta för mig! *ler stort*