Sedan i natt har jag så ont i huvudet - inte migrän, precis, utan mer spänningshuvudvärk eller något slags trötthetshuvudvärk, kanske man skall kalla det. Ute blåser det fortfarande hårt, men solen skiner och jag borde verkligen ta mig ut i skogen med Belle... på "min" svampsajt på FB lockar den ena bilden finare än den andra med de skördar andra gjort under dagen, och jag vill kolla ett nytt ställe efter blek taggsvamp och kantarell... men jag kommer mig liksom inte för att ta på ytterkläder och gå ut. Vänster halva av huvudet är tungt som en sten och det suger musten ur mig...  :-(

Medan jag skriver detta, har mamma besök av hemsjukvården. De kommer varje dag nu och kollar bl.a. blodtrycket, vikten och hur hon andas, sköter om hennes vänsterfot och ger henne vätskedrivande i injektionsform. Känns så bra att de är noga, och att de kommer ofta! 

Egentligen skulle mamma och jag ha åkt till katthemmet i vackra Stenum utanför Skara, för de har hållit Öppet Hus med lotterier, loppis m.m. hela dagen... men när vi räknade på det, insåg vi att bara bensinen skulle gå på cirka 150 kronor, så med sorg beslutade vi oss för att vi inte har råd. Och det känns verkligen kymigt, eftersom Eva som driver katthemmet så innerligt behöver stöd och pengar just nu - hon har haft en eländig sommar med sjuka katter, mängder av hemlösa kattungar och andra svårigheter att lösa nästan ensam. Så jag har bestämt att när jag får pension nästa gång skall jag skicka henne de där 150 kronorna plus de slantar vi troligen hade spenderat på Öppet Hus om vi hade kommit dit. Hon skall inte behöva lida för att vi inte kan göra vad vi vill just nu... och jag vill verkligen ställa upp för henne, och för katthemmet, så gott jag kan.

På tal om katter, så la jag ut en bild på Philemon på FB igår kväll, bara för att jag tyckte att den blev så bra:

 

En av de som såg fotot konstaterade förvånat att "han ju har päls", och den reaktionen känner jag igen: de flesta som bara hör om Cornish Rex-katterna men aldrig har träffat en tror att de tillhör nakenkatterna (t.ex. Sphynx). Sanningen är att Cornish Rexen inte tillhör nakenkatterna (deras kännetecken är att ingen hårbeklädnad täcker kroppen) men ändå är, tekniskt sett, pälslös - den har bara underullen, som silkeslent ligger i lockar eller "ribbor" över hela kroppen utom möjligen öronen och i vissa fall delar av magen. Pälsad är den alltså inte, för det som utgör en vanlig katts päls saknas hos Cornish Rex, men den är inte heller naken... förvirrande för den som inte kan rasen, förstås, men för oss som älskar rexarna är det en av många saker som gör katten så speciell. Dessutom har den mycket stora öron, stora ögon och en lång smal svans som den gärna använder ungefär som hundar använder sina - och även på andra sätt är Cornish Rex mer lik en hund, eftersom den är extremt social, kommer en till mötes, kommunicerar livligt och gärna går i sele och koppel. Börjar man tidigt kan man också lära den att apportera - fast på katters vis bestämmer den givetvis själv när den vill göra det. För även om rexen kan beskrivas som hundlik, är den absolut också en katt - och väldigt mycket sådan!

Nu skall jag ta Belle med mig ut på en skogspromenad.