Tänkte passa på nu när jag för en stund är ute ur dimman och ge ett livstecken ifrån mig... jag sitter inte längre vid datorn, men går in och kollar mejlen emellanåt så att folk kan nå mig trots min kokongtillvaro. Telefonen svarar jag bara i om det är mamma som ringer... ni andra får förlåta att jag inte är i pratbart skick nu när huvudet fungerar sämre än någonsin.

Efter ett telefonsamtal med mamma i måndags morse, insisterade hon på att jag kontaktade vården eftersom hon hörde på mig hur dåligt jag mår - snörvlar, hostar, har en brännande känsla i bröstet (över lungorna) o.s.v. Så det gjorde jag. På Närhälsan (min vårdcentral) tyckte de att det lät som lunginflammation och tog prover... och nu i morgon bitti (d.v.s. senare idag, för klockan är ju över midnatt) skall jag tillbaka och få veta hur det ser ut. Och först tänkte jag att är det inte typiskt att jag blir sjuk just nu när mamma ligger på sjukhus? Men så slog det mig att det hade varit betydligt värre om hon varit hemma - nu är hon ju i goda händer och tas väl om hand av andra så att jag kan unna mig att sova när jag behöver det. För jag sover rätt mycket just nu, troligen beroende på att jag till och från har feber. Och i och med att jag mår som jag gör, eldar jag bara varannan dag. När inte mamma är hemma klarar det sig ändå - djuren ligger hos mig, och jag ligger under ett tjockt täcke. Äter och uträttar behov gör vi när vi behöver det. Tiden glider vidare, och det gör ingenting... jag orkar ändå inte vara duktig, så saker och ting får bli vad det blir.

Skulle ha åkt till blodcentralen i Kristinehamn i morgon eftermiddag, förresten... men det kan jag ju förstås inte göra när jag är sjuk så det får jag tyvärr ställa in *suckar djupt*. Man måste vara frisk för att ge blod - annars är det slöseri med blod och personalens tid, för blodet går ändå inte att använda. Attans! Jag som älskar att ge blod... jag mår så fantastiskt bra av det och känner att jag gör något verkligt bra för mina medmänniskor.