Jag har äntligen börjat tillägna mig en egenskap som jag alltid beundrat hos några av mina närmaste vänner, bl.a. vår kyrkas biskop Sten-Bertil: att se saker från andra hållet. D.v.s. inte automatiskt inta sitt gamla invanda perspektiv, utan försöka förstå det man betraktar ur helt nya synvinklar.

Det är Halloween idag, och som kristen har jag alltid känt mig obekväm till mods inför detta firande eftersom det i sin värsta form handlar om vidskepelse, skräck och mörker och i sin lindrigaste ett världsligt tiggande av godsaker under hot om repressalier om man inte ger med sig. Alltså, långt, långt ifrån det kristna budskapet om att den kommande helgen fira Alla Helgons dag (lördagen) då vi hedrar våra historiska bibliska och kyrkliga förebilder och Alla Själars dag (söndagen) då vi hedrar alla dem som gått före oss in i det Eviga Livet. 

Men idag, när jag på Facebook betraktade den ena bilden efter den andra av barn utklädda i de mest häpnadsväckande dräkter, slog mig en helt ny tanke. Halloween är en viktig dag för barnen! När jag var liten fanns Barnens Dag och den dagen firas vad jag förstår fortfarande i framför allt asiatiska länder. Vi svenska barn kunde glädja oss åt en hel dag i barnets tecken med nöjesfält, karnevalståg, godis, ballonger och annat festligt... och vi älskade det! Men det är länge sedan jag var barn, och det var evigheter sedan jag hörde talas om något Barnens Dag-firande i Sverige... det är som om de enda fester barnen har kvar är julafton och sina födelsedagar. Varför det? Så nu har jag bestämt mig för att gilla Halloween - för det har gett barnen en egen dag att ha riktigt roligt på. Och skulle det ringa på dörren, och jag finner små monster på trappan, skall de få det godis jag köpt åt mig själv (det är inte mycket, för som diabetiker skall jag ju inte äta godis, men i alla fall)... det är de värda.