Lördag eftermiddag 





Det är verkligen höst ute idag... blåsigt, småregnigt och framför allt mulet. Men inte särskilt kyligt, så promenaderna blir bra ändå. Det vill säga, det var nog lite naivt av mig att ta med mig hundarna ner till centrum för att panta in alla flaskor jag har sparat sedan i våras... för tydligen hade alla andra i Gullspång - inklusive fotbollsklubben! - fått samma idé, och kön vid pantautomaten var lång (för att inte tala om mängden flaskor och  burkar var och en i kön pantade in!). Borde ha vetat bättre än att försöka med en sådan sak på en lördag. Nåja, nu är det gjort, och ungarna fick lite godis som tröst för att de måste vänta så länge. Nej, jag band inte fast dem utanför affären... så kunde man göra när jag var barn, men numera kan ens hund bli stulen om man går ifrån den. Har tänkt på det emellanåt, att när jag var liten satt det nästan alltid minst en hund utanför livsmedelsaffären och väntade på sin husse eller matte... och djurvän som man var, försökte man alltid prata med och klappa dem. Jag älskade hundar redan på den tiden! Eller rättare sagt, jag älskade nästan alla djur utom sådana som kryllade (som myror - en och en var de inte ett dugg otäcka, men myller skrämde mig) och spindlar (dem gillar jag fortfarande inte). Drog hem grodor och ödlor, ville ha en egen häst, hade undulater och vandrande pinnar. Familjen hade nästan alltid antingen hund eller katt. Syrran hade också undulater, och nästan alla hade vi akvariefiskar.  Dock inte samtidigt som katt - hihi! 

Förutom promenaderna i lövprassel och starka dofter av mylla har vi mest hängt i soffan - djuren under filtar och jag tillbakalutad med en virkning. Det går bra att virka just nu, men jag märker att jag saknar en del garner... är det inte märkligt att man kan ha hur många garner som helst men aldrig det man anser sig behöva just då?!? Funderar på att skänka bort alla mina ylle- och akrylgarner till någon som har glädje av dem, så att jag får mer plats för bomullsgarner (som är det enda jag använder, åtminstone tills vidare). Och så hoppas jag kunna lära mig att sticka! Eller rättare sagt, allt annat med stickning än att bara sticka varv på varv på varv, för det kan jag redan. Det är avmaskning o.s.v. jag inte behärskar. Och det känns ganska meningslöst att bara sticka halsdukar... det använder jag inte ens själv, så var skall jag göra av sådana?!? Plus att jag som sagt inte vet hur man avslutar en stickning... så det skulle bara bli en enda, alldeles väldigt lång halsduk av det hela... *skrattar åt tanken*


Skrivet senare samma kväll:

Mamma och jag brukade spela spännande äventyrsspel där man skulle leta efter saker för att komma vidare i spelet, s.k. "hidden objects games". Det lärde henne en massa engelska ord, och vi hade roligt i timtal där vi satt vid datorn tillsammans och sökte igenom detaljrika bilder i jakten på just den där saken vi behövde för att lösa mysteriet... och jag tänkte ofta att det finns ord som jag älskar mer än andra. "Skrivbok" är ett av dem. "Penna" och "nyckel" andra i samma kategori. Så idag, i en vacker och vemodig dödsruna (skriven av Victor Malm) över Sara Danius, författare och f.d. ständig sekreterare i Svenska Akademien, fann jag ett annat lite överraskande ord som plötsligt kändes som en karamell i munnen. Hon hade tydligen skrivit en civilisationskritisk bok med titeln "Husmoderns död" utifrån Bonniers Kokbok, som de flesta har men aldrig lägger märke där den ligger på våra köksbänkar. Och där var det, ordet "köksbänk", som jag blev så överraskande förtjust i... fast jag vet inte riktigt varför, kanske för att det är så vardagligt? Och för att vi alla använder den utan att tänka på det. Jag, som älskar att laga mat utan att vara särskilt bra på det... och som gör i ordning djurens måltider där... och delar upp och fryser in diverse... och städar för att det skall vara fint i köket. Kanske är det detta som får mig att bli lite varm i hjärtat av att läsa ordet... och bli nyfiken på Sara Danius bok! Skall kolla om den finns på biblioteket - fast jag misstänker att nu när hon har dött, lär många vilja läsa hennes böcker.