Onsdag kväll  

Vi har haft en bra dag idag, mamma och jag. Vid lunchtid hämtade jag henne på Björkskär och tog med henne in till Mariestad, där vi besökte kyrkornas loppis. Meningen var att titta efter lite nya kläder åt henne, och eftersom de precis hade fyllt på lagren hade vi mycket att välja mellan... så efter lite tittande och provande hade vi fått tag i en fin fodrad mockajacka med innerfickor, en snygg mörkblå mönstrad kavaj, en mörkblå plisserad kjol med resår i midjan, en varmt tröja och en mörkblå luddig varm sjal. Summa 310 kronor! Var gör man sådana fynd om inte på loppis?!? Och det som gör det hela extra fint är att de slantar man lägger på kläder där gör underverk bland riktigt fattigt folk i afrikansk utmarker... jag älskar när människor hjälper varandra också i sin konsumtion och därför handlar jag helst allt jag behöver hos välgörenhetsloppisar. Vad spelar det för roll att det är begagnat? Sakerna är hela, fina och fungerar - det är det ena som betyder något. Och mamma är jätteglad för sin "höstgarderob" - hon t.o.m. mannekängade för personalen när vi kom tillbaka till Björkskär, eftersom hon kände sig så fin!

Men innan vi åkte tillbaka, lunchade vi tillsammans (köpte en Calzone med extra allt och delade i bilen... mamma och jag åt oss mätta och sedan fick Belle kalasa på resten, vilket hon verkligen gillade) och ordnade lite andra ärenden. Det kändes så bra att ha mamma med mig, precis som vi brukar göra när hon bor hemma! Tyvärr orkade hon inte följa med hem och äta kvällsvard, men Belle och jag stannade hos henne till det var dags för patienterna att äta, och vi hann skrapa några lotter som vi hade fått i present... det blev inga större vinster, men 50 kronor i alla fall (och dem köper vi nya lotter för, så vem vet). Om jag vann en stor-vinst, säg 250.000 kronor, vet jag exakt vad jag skulle göra för slantarna - omedelbart låta installera bergvärme och renovera rummen så att vi kunde bo kvar här! Vann jag ännu mer, skulle jag slå ut väggen mellan köken och skapa ett stort lantkök, måla om huset utvändigt och köpa ett nytt badkar till mitt lilla badrum... sedan kunde ingenting, absolut ingenting, rubba mig oavsett hur länge mamma lever. Blir jag ensam hyr jag ut halva huset till någon jag trivs tillsammans med, gärna en väninna som älskar katter och hundar lika mycket som jag... 

Bäst jag tar en paus här och fixar lite te... tanken på de här drömmarna fick mig att börja gråta.