Sen lördagskväll 

Det finns flera ställen i Bibeln som berättar om hur Maria, Jesu moder, tar sådant folk säger och låter sitt hjärta begrunda det. De är utmärkta exempel på vad jag hävdar: att religionen och vetenskapen är två olika språk för samma sak... för vi vet numera allihop att det är i hjärnan och inte hjärtat man begrundar saker, men samtidigt är bilden av hjärtat som säte för anden fortfarande viktig på många sätt eftersom vi fortsätter att använda den för att illustrera våra känslor. Vi ritar hjärtan för att symbolisera vår kärlek, vi klickar på den lilla hjärteikonen i FB för att visa mottagaren att vi känner empati eller vänskaplig kärlek för denne, vi sjunger om hjärtesorg för att uttrycka vår att vi mist en särskilt person o.s.v. Sådana är vi; även om vetenskapen har flyttat upp platsen för våra känslor till hjärnan, fortsätter vi - och också  det har vetenskapen kunnat belägga - att uttrycka oss i bildspråk. Symboler är och kommer förmodligen alltid att vara viktiga för oss, så länge vi fortfarande är människor och inte har utvecklats till något annat (och då förutsätter jag att förändringen också sker i hjärnan så att vi bli mindre känslosamma - jag antar att Dr. Spock inte ritar hjärtan eller skriver kärleksbrev, om ni förstår vad jag menar). 

Eftersom jag anser mig tillhöra arten människa, fortsätter jag lugnt att använda mig av hjärtat (alltså symbolen, inte blodpumpen) som begrundaren inombords. Och mitt hjärta begrundar hela tiden, precis som det ber oavlåtligen.

Idag har jag begrundat min liv i futurumperspektiv. När människor använder ordet "framtid" menar de ofta dröm- och måluppfyllelser, sådant de vill uppnå inom en förutsebar period framåt i sina liv. Skall de gifta sig, skilja sig, flytta, byta jobb, skaffa barn? Skall de byta karriär, resa jorden runt, bestiga Mount Everest eller "bara" se Paris innan de dör? Det jag själv begrundar just nu handlar inte alls om sådant, utan om hur jag vill - och kan - förändra sådant som inte fungerar. Hitta bättre sätt att leva och vara på. Ta mer väl hand om mig själv och finna en tillvaro som känns rätt för just mig.

Jag blir inte yngre med tiden och knappast friskare heller. Men ålderdomen skrämmer mig inte - här där jag bor är både vården och äldreomsorgen utmärkt, och jag kan inte se att försämringar är på väg som förändrar den situationen. Det skulle vara om SD får makten i vårt land - för de kommer att en grupp i taget eliminera de svaga i samhället; dels för att de föraktar dessa grupper och dels för att de svaga kostar samhället stora pengar. Genom att strypa den ekonomiska tillförseln och förhindra att grupperna tas omhand på bästa sätt, försvinner snart just de problemen... genom att folk dör, helt enkelt. Åtminstone de som inte flyr utomlands eller har råd att ur egen kassa bekosta den vård de behöver. Detta i det längre perspektivet, för det tar lite tid att nedrusta en välfungerande samhällsapparat. Men får SD majoritet i riksdagen, och hamnar i regeringsställning, befarar jag att vi snart inte ha någon demokrati och ingen rösträtt värt namnet. Precis som skedde i Tyskland på 1930-talet. 

Det är val i morgon i Sverige. Då blir det uppenbarat hur människor tänker. Jag har dock redan röstat, och tänker inte fundera mer på saken förrän valvakan i morgon kväll, som jag skall se tillsammans med Maria medan vi äter gott och hoppas på det bästa.

Till dess: åter till min egen lilla hörna av tillvaron. Jag har alltså ägnat dagen åt att begrunda mitt liv och vad jag behöver göra. Vad jag vill göra, snarare. Och i huvudet har jag börjat klottra på en liten lista över sådant jag tycker skall prioriteras... sedan får vi se hur turordningen blir, och hur lång tid det tar. Men så här ser den ut just nu i alla fall.

1. Få tillbaka glädjen i att laga god, näringsriktig mat

2. Ha friheten att utforma varje dag utifrån vad jag vill och orkar, utan att falla undan för krav utifrån som jag redan innan inser eller åtminstone misstänker att jag inte klarar att leva upp till

3. Stabilisera mitt blodsocker på den här låga, fina nivån jag har nu

4. Lyssna mer på musik och ta upp målandet igen

5. Slippa sitta fast i det förflutna, utan kunna sikta framåt och behålla det förgångna endast som goda minnen