Mammas och min tillvaro börjar bli alltmer lik den med en partner som arbetar och en som är hemma och sköter hushållet. Tisdag, torsdag och lördag dialyserar hon och är då borta hemifrån från 06.20 på morgonen till 15.30 på eftermiddagen. På fredagar skall hon fr.o.m. i morgon vara på dagvården från 08.30 till cirka 15.00. Det betyder att vi "bara" har lediga dagar tillsammans på söndagar, måndagar och onsdagar, jämfört med förut. Men hon mår betydligt bättre och är gladare - och det gör det värt alltsammans! Och den tid hon inte är hemma, använder jag till att få saker gjorda... så gott jag kan i alla fall, för mina egna sjuk-domar. Idag har jag kört en diskmaskinsomgång och tre tvättmaskinsomgångar, plockat undan både i mitt och i hennes kök och burit ut hushållssoporna. Nu i kväll har jag dessutom hämtat upp rena kläder och hängt i mammas garderob, så att hon lättare skall hitta dem, samt hängt rena handdukar överallt där de bör finnas till hands.

Men framför allt har jag talat först med sotaren och sedan med muraren. Det är så här, att i våras hade vi en inspektion av skorstenen och fick nedslag på ett par detaljer - bl.a. måste de översta fyra-fem raderna tegel muras om/bytas ut. Vi fick på oss till sista juli att ordna det, men först i juni lyckades jag få tag i en murare som ringde tillbaka - de sex-sju första jag försökte kontakta hörde aldrig av sig. Och den murare jag till slut fick tala med, kunde inte åta sig något jobb förrän i höst! Jag blev förtvivlad och ringde sotaren, som hade semester och hänvisade till sotningsdistriktet i Skövde, där jag fick tala med en kille som lovade mig att han skulle prata med muraren samt att jag inte behövde vara rädd för vite eftersom jag inte kan rå för att murarna är svårtillgängliga. Sedan hörde jag ingenting förrän för ett par dagar sedan, då det kom en lapp med posten från sotaren: den 1 september ville de komma och inspektera skorstenen! Nu fick jag förstås panik igen och ringde muraren, som hade telefonsvararen på. Och idag ringde jag till sotaren... lyckligtvis var rätt kille på plats och gav mig, efter att ha hört min berättelse, anstånd med inspektionen t.o.m. 31 december. Puh! Strax efter ringde muraren och nu har vi gjort upp att han kommer så fort han kan, och att han kontaktar sotaren för att meddela att jobbet "är på gång". Och med det kunde man tänka att allt är frid och fröjd... det är bara det att det kommer att kosta minst 10.000 kr EFTER rotavdrag!!! Att mura om hela skorstenen, vilket muraren tyckte verkade vettigast (och jag håller med honom), är inte att tänka på eftersom det skulle kosta minst det dubbla (också det EFTER rotavdrag)... 

Jag behöver tid att dra några riktigt djupa andetag och tänka, tänka, tänka.

Å, en sak till: vi kommer inte iväg till Sorunda som vi hade velat. När jag gick igenom de räkningar som tillkommit, insåg jag att vi inte har råd... så vi blir kvar hemma.