Lördagseftermiddag  

Denna dag för sju år sedan föddes en kull italienska vinthundar i Finland, och bland de små knytena var en liten svart tik som så småningom fick namnet Blackberry Belle. När den lilla sötnosen var två månader gammal reste hon med båt över Östersjön för att bli avelstik hos kennel Nattsmygarn, d.v.s. Michelle, i Västerås. Där hade hon det mycket bra, för Michelle älskar sin Bellen Bus, och några år senare födde Belle en kull med sex ljuvligt söta ungar. Ytterligare något år efter det flyttade hon till mig - "på foder" som det heter när avelsdjur placeras utanför kenneln - för att hjäkpa mig med både motion och kamratskap. Och idag, denna varma och soliga sommardag, när hon fyller sju år och har börjat gråna lite smått om nosen, går hon i pension från avelslivet. Fr.o.m. nu är det bara lata, mysiga pensionärsdagar som gäller för vackerungen Bellen Bus! D.v.s. hon fortsätter att förgylla vår tillvaro här i klostret, gör matte lycklig och en massa andra människor också eftersom hon inte kan sätta sina tassar någonstans utan att folk faller för hennes skönhet och charm. Varmt grattis på födelsedagen, Belle!

Skrivet natten mot söndag

Saknar någon där ute mina blogginlägg när jag inte skriver, eller ägnar jag mig bara åt något slags narcissistisk självbekräftelse? Den här våren och sommaren har jag varit dålig på att blogga, och jag funderar ofta på om någon är ledsen över det... eller om jag bara inbillar mig att min närvaro i cyberrymden gör någon märkvärd skillnad. Nåja, ur min egen synvinkel har bloggandet två grunder: ibland bloggar jag för att hålla familj och vänner uppdaterade om vad som händer i vår lilla vrå av världen, och ibland bloggar jag för att prata av mig. En hel del av det jag är med om är ju sådant som jag måste tackla själv och som ingen annan kan delta i... möjligen peppa, stödja och trösta mig, när sådant behövs. Mitt liv kan jag dock bara leva själv, och det är ju som det skall vara.

Mamma har nu varit på Björkskär i... är det tre veckor? Ja, något åt det hållet. Och hon lär bli kvar minst två-tre veckor till, medan stumpen fortsätter att läka och sjukgymnasten hjälper henne att bli redo för protesutprovning. Innan man kan bära en benprotes, måste man vänja sig (eller snarare stumpen) vid att bära en silikonhylsa eller liner, som den kallas, och det är inget man bara tar på sig - invänjningen går från en kvart åt gången, två gånger om dagen, till ett sakta upptrappande mot målet åtta timmar i sträck. Linern skall forma det läkande benet och stödja muskelvävnaden så att det sedan går att trä en protes (d.v.s. en armerad plasthylsa med ett stålben med dito fot fäst i) över den. Utan liner går det inte att ha protes, eftersom linern är vad som håller fast protesen över stumpen. Så nu vet ni det - man lär sig något nytt varje dag, brukar jag säga! *skrattar*

Medan mamma bor på Björkskär går Belle och jag dit nästan varje dag och stannar minst tre-fyra-fem timmar. Det tar ju bara fem minuter att promenera bort till Amnegården, och eftersom vi har haft varmt och soligt nästan hela juni och juli behöver vi inte ta bilen (Belle hatar att bli blöt, som jag har skrivit förut... men det har - tyvärr, höll jag på att säga, för det är knastertorrt i naturen - inte regnat på länge nu). Personalen och de andra patienterna på Björkskär verkar alltid glada att se oss, och mamma och jag fikar, läser tidningar, spelar TP eller kortspel, umgås, tar promenader och tränar i rehab-salen (ett litet gym) i andra änden av korridoren. I början hjälpte jag mamma att äta också, men nu äter och dricker hon själv även om det tar tid... och det skall det ju göra när man äter, ta tid, menar jag. 

Vid två tillfällen har jag inte varit hos mamma - i torsdags och idag (lördag). Bägge gångerna var det meningen att jag skulle städa och dona med uteplatsen, men i torsdags hamnade jag istället i ett spontant fruntimmersfika tillsammans med flera av våra grannar (det är ju fruntimmersveckan just nu), som varade till 21.30 på kvällen, och idag gjorde värmen mig så seg att jag stannade inomhus och tvättade, diskade och lagade kläder. Nåja, lite städning hann jag med idag också, även om det var det lilla... och uteplatsen springer ju inte sin väg, så den får jag ta itu med en annan dag. För i morgon vill jag träffa mamma igen! Personalen har ställt in en kaffebryggare i hennes rum, så jag har köpt malet kaffe, filterpåsar och tepåsar att ställa bredvid... och så har jag köpt lite färska grönsaker åt henne att ha som godis.

Annars händer inte så mycket just nu... jag har fått mer hjälp att röja i huset, så snart är det klart, och så har jag varit på ett besök hos en gynläkare... men mer om det får jag skriva en annan gång. Nu är det dags att dricka upp det sista teet i muggen och sedan krypa i säng!