Söndag förmiddag 


Vi har hunnit till fjärde advent - kan man tänka sig, så fort det gick! - och dagens kristna tanke är "rätt handlingssätt". Meningen är att man skall ta lärdom av de tidigare adventssöndagarnas tema, alltså "urskiljningsförmåga", "självförglömmelse" och "kärlek", för att kunna agera på bästa möjliga sätt till fromma för både sig själv, sina medmänniskor och världen. Hoppas att jag själv och alla andra tänker på det nu i jul! Men tyvärr är världen ännu full av epikuréer snarare än sanna medmänniskor...

Nåja, oavsett så är detta da'n före da'n före doppareda'n! Och här sitter jag i min sköna soffa, omgiven av två sovande hundar och en katt som spanar ut genom fönstret, och jag är nyduschad, dricker te och har i stort sett ingenting att göra under dagen utom att griljera en skinka. Mys! skulle min vän Mia ha uttryckt sig. Ute är vädret barmhärtigt... inget regn, ingen blåst... men inte heller någon snö, och jag betvivlar att vi får någon eftersom det är plusgrader i luften och solen skiner från en blek himmel. 

Grannarna, som är muslimer, har donat med sin bil här på baksidan av huset idag. Jag undrar hur det känns att stå utanför och se andras mer eller mindre hysteriska stressande inför julhelgen? Nu tänker jag inte på dem som inte har någon att fira julen med, utan på dem som av olika anledningar inte firar vare sig jul eller Chanukka (en judisk storhelg, som startade igår och som ofta sammanfaller någorlunda med den kristna julen). Det finns ju också en hel del kristna som inte deltar i frenesin... som inte förbereder speciell mat, köper presenter, bjuder in släktingar och vänner o.s.v. Jag känner flera som inte känner sig involverade i julfirandet - somliga av religiösa (eller sekulära) orsaker, andra för att de tröttnat på det hela, ytterligare andra som firar någonting annat i stället. Och med det gör man givetvis som man vill! Som jag personligen ser det är julen en kristen högtid, så känner man sig inte kristen har man givetvis ingen plikt att fira. Sedan kan jag ha åsikter om att väldigt många i världen verkar fira julen för Tomtens skull eller för att julen i modern tid kommit att bli "årets största fest" av oklara skäl... inget ont i det, för december är en väldigt mörk och för många deprimerande månad då vem som helst kan behöva piggas upp med god mat, umgänge och lite av varje som gläder hjärtat. Jag har alltså inget emot att folk som inte är bekännande kristna firar jul, om nu någon trodde det! Men själv hävdar jag att det vi egentligen firar är Jesu födelse, och det hör man i stort sett varenda julsång så det borde ju framgå med önskvärd tydlighet. 

En annan sak med de flestas julfirande, som jag skulle baxna inför om jag stod utanför alltsammans, är att man sedan - efter en hejdlös shopping av julsaker, mat och presenter - "bränner av" hela firandet på en enda dag. Julen varar ju faktiskt i minst tre dagar, men som många firar julaftonen begriper jag att de behöver de två efterföljande för att återhämta sig någorlunda. Hihi! Själv firar jag julen fram t.o.m. Trettondedagen, med julmat och det hela (dock utan presenter - men jag varken ger eller får julklappar ändå), eftersom det är först på Trettondedagen som själva julmysteriet fullbordas med de vise männens besök och de tre gåvor de ger det nyfödda barnet Jesus. Gåvorna är nämligen allt annat än godtyckliga: guldet symboliserar kroppen, rökelsen symboliserar själen och myrran symboliserar anden, så det männen gav det lilla barnet var faktiskt sig själva. Och det finns trovärdig tolkning bakom detta: på den tiden var guldet det solida, det enda man in i det sista kunde lita på av världsligt värde, och rökelsen användes i templen i samband med att man bad till Gud. I vår kyrkan ber vi fortfarande i varenda mässa att "Som denna rökelse stiger upp inför dig, o Herre, så låt vår bön stiga upp inför din åsyn". Och så myrran, som användes i förberedandet av kropparna i den ceremoni som föregick själva begravandet av de döda, alltså det sista man kunde ge den döde innan man överlämnade hen åt Guds (eller vilken gudom man nu tillbad, för det var inte bara judarna som använde myrra) dom. Kropp, själ och ande - vår egen lilla treenighet och allt som sammanfattar oss i vår existens. Det är inga dåliga julklappar att ge vår herre Jesus Kristus! I själva verket kan man inte ge mer, om man så försökte.

Här har du skälen till att jag kan ta det så lugnt under tiden före jul, som t.ex. idag. Allt det vi brukar göra inför jul är egentligen inte det minsta nödvändigt - det gör vi bara för att lysa upp vintermörkret för oss själva och ha lite fest i godan ro med härlig mat, välmenade gåvor och framför allt den unika möjligheten att i lugn och ro umgås med varandra. Eller, ja, det är så det är tänkt i alla fall. Och för många blir det tack och lov så också, även om det för andra kan vara den tid då man känner sig som allra mest ensam - eller fasar för att en närstående dricker sig berusad och börjar slåss. Det där med alkoholflödet förundrar mig lite grand, eftersom man på Jesu tid visserligen drack vin men att det alltid var utspätt med vatten... men nu är det ju tyvärr med sprit människor brukar festa numera, och många kan inte föreställa sig en fest utan sådant som öl, brännvin och andra riktigt starka drycker. Varför? Törs de inte vara glada och uppsluppna utan att kunna gömma sig bakom fyllan? Lätt sagt av mig, förstås, som inte gillar smaken av alkohol och därför inte har det minsta svårt att avstå.