Tisdag kväll  

Jag försöker verkligen att låta tillvaron vara som den är när mamma är hemma... men det är knepigt, för så mycket blir ändå annorlunda. Att laga och äta mat ensam är inte alls lika trevligt, varken planerandet eller genomförandet, men jag måste ju få i mig vettig näring varje dag och tänka på min diabetes m.m. Dessutom får jag mer migrän när jag äter dåligt. Så jag anstränger mig för att inte förfalla till snabbmat, mackor och mikrat. En annan sak är tidsuppfattningen - i vanliga fall har jag att göra från det jag stiger upp till det jag går och lägger mig, men nu blir det stora luckor i schemat och jag får mota bort den inre rösten som tjatar på mig att fylla luckorna med arbete. Redan innan mamma lades in lovade jag henne att använda de här dagarna till vila och sådant som bara är roligt... men det roligaste är ju när mamma är hemma, så jag känner mig lite osjälvständig *skrattar*. 

Det jag "får till" är promenaderna med Belle och sittandet på trappan  i trädgården med temuggen och en bra bok. Vi har vackra dagar just nu, så katterna får vara i kattgården hela dagarna om de vill, Belle får välja själv när hon vill ligga i gräset och sola och när hon vill ligga i soffan och sova (under en filt - puh! Att hon orkar i den här värmen!)  och när hon vill vara ute sitter jag som sagt på trappan, där det är skugga, och läser. Boken om kvantmekanik är tyvärr avklarad - saknar den redan! - så nu håller jag på med Katie Erikssons "Den lidande människan" som bäst beskrivs med baksidestexten: 

"Den lidande människan är en bred tvärvetenskaplig genomgång
av begreppet lidande och en beskrivning av det specifika lidandet
inom vården. Lidandet har under 1900-talet i hög grad reducerats
till ett fysiskt begrepp förknippat med en sjukdomsdiagnos, det har
berövats alla sina kulturella ramar, teknifierats och anonymiserats.
Genom att flytta fokus från sjukdomsdiagnos och sjukdomssym-
tom till lidande återgår man till de grundläggande historiska för-
utsättningarna för allt vårdande, menar författaren. Det gäller
även för den enskilda vårdaren att forma det egna meningssam-
manhanget och utveckla egna måttstockar för att kunna värdera
vad god vård är. Vårdvetenskapen står därigenom inför ett para-
digmskifte och dess teorikärna måste formas utifrån vårdandets
ursprungliga idé, det vill säga barmhärtighets- och kärlekstanken." 

På tal om detta talade jag i telefon med mamma i eftermiddags, och dialysen hade gått bra genom CDK:n. Men som vanligt efter dialys var hon så trött att hon inte kunde fokusera tankarna och hela tiden föll i sömn, så jag fick inte veta så mycket mer än hon blir kvar på sjukhuset ett tag till och att hon har tappat en tand som hon tror att hon svalt. Kanske är det just därför de vill behålla henne ett tag till? Tandproblem är en ingång för infektioner i blodsystemet, och det är illa nog för en hjärtsjuk men rena katastrofen när njurarna inte fungerar och man hela tiden måste ha tillgång till rena blodbanor för dialysen. Skall ta reda på mer i morgon... men idag behöver hon vila, så jag skall inte störa henne.

Nu skall jag titta på TV-programmet "Vår värld från rymden" och dricka te...  (y)