Natten mellan onsdag och torsdag   

I och med elavbrottet la jag mig till med den för mig alldeles nya vanan att krypa tidigt till sängs om kvällarna och stiga upp rätt tidigt om morgnarna. Egentligen är jag en utpräglad kvällsmänniska med en alldeles "fel" inre dygnsrytm som gör mig piggast under sena kvällar och tidiga nätter... en egenskap som jag hade stor nytta av under de år jag arbetade på en internationell advokatbyrå i Stockholm och hade min arbetstid under just kvällar och nätter, men som annars mest har varit svårhanterlig eftersom skolor och arbetsplatser favoriserar den som är pigg under morgnar och dagar. Jag brukar skämta om att min biologiska klocka är inställd på "Tokyo-tid"... men, som sagt, den senaste dryga veckan har jag utan att riktigt reflektera över det ställt om mig själv, kommit i säng före midnatt och stigit upp allra senast vid 10-tiden. Och i kväll/natt har det visat sig ställa till det för mig, eftersom jag fortfarande vill vaka nätter före mammas dialysdagar men inser att det kanske inte kommer att fungera lika bra som det brukade göra. Jag är helt enkelt trött och får kämpa för att hålla mig vaken så här dags (medan jag skriver detta är klockan kring 02.00) och undrar uppriktigt om jag skall klara av att hålla mig pigg till det är dags att väcka mamma om fyra timmar.

Jag har hört att människor kan uppleva omställningar i sin biologiska dygnsrytm och gå från kvälls- till morgonmänniskor och vice versa... men jag trodde inte att det skulle hända mig, eftersom jag varit som jag varit ända sedan barnsben. Och ärligt talat vet jag inte om den här förändringen är bestående, eller om jag så småningom ställer tillbaka mig igen till min vanliga "Tokyo-tid". Så jag tänker inte göra några förändringar än, och inte heller ta upp frågan med mamma huruvida jag kan fortsätta vaka varje natt före dialysdag... vi får se hur det känns på längre sikt.

Så här sitter jag och försöker aktivera mig på olika sätt för att inte somna. Jag har virkat en hel del i kväll medan jag har tittat på TV, men det är rätt sövande att djuren ligger runt om mig och sover sött... och såväl Robin som Majsan snarkar! Dricker te, kopp efter kopp... det borde kanske ha varit kaffe, men så mycket kaffe kan jag helt enkelt inte få i mig. Skall snart laga mig lite mat för att försöka få upp blodsockret lite grand, och så får vi se om jag hittar något engagerande på TV eller spelar ett datorspel för att hålla skärpan uppe i huvudet... *gäspar stort*

Skrivet på morgonkvisten:

Isses, jag har ju glömt att berätta den stora nyheten - att mamma blir opererad den 30 maj! Sedan skall förstås fisteln läka och växa till sig så att den klarar belastningen med dialys innan de tar den i bruk... men hon slipper vänta till efter sommaren i alla fall.