Betydligt senare samma tisdag: 


Flera av de terapeuter (oftast kuratorer) jag gått hos har ställt mig samma svåra fråga: "Var ser du dig själv om tio år?" De har givetvis inte menat att jag skulle specificera en viss plats, utan menade att jag skulle försöka visualisera hur mitt liv kunde se ut tio år framåt i tiden. Jag har aldrig kunnat det... förrän nu. För nu ser jag inte bara hur jag vill att det skall vara, utan t.o.m. sådant som möblering, livsmiljö och socialt liv. Ja, jag kan faktiskt "se" mig själv om tio år, och det är fascinerande! Inte så att livet har blivit glamouröst på något vis... men det innehåller sådant jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva och därför aldrig kunde föreställa mig i ett scenario som gällde mig själv. 

Som ersättning för det liv jag inte kunde skapa åt mig, därför att jag hela tiden väntade på att något skulle inträffa utanför mig själv som förändrade alltsammans och öppnade nya dörrar, samlade jag på bilder. Det är därifrån alla de svartvita, gammaldags bilderna kommer som jag illustrerar min blogg med. När jag beslutade mig för att ersätta den gamla onlinedagboken i min dåvarande hemsida (det enda som finns kvar av den är domänen, som den här bloggen ligger på - resten har jag tagit bort, eftersom jag inte hade vare sig orken eller lusten att hålla på med ideliga uppdateringar av materialet) med en blogg, bestämde jag mig för att göra den "hemtrevlig" genom att ha tapeter som bakgrund och gamla svartvita bilder som illustrationer. Den skulle bli en mysig oas, undangömd från det jobbiga utanför. Och så förblev den under lång tid - det vet de av mina läsare som varit med sedan början. Nu har jag lättat lite på kravet om bakgrunden och tillåtit mig själv andra bilder som illustrerar något som känns rätt under just den perioden... tapeterna blev inte lika viktiga, eftersom jag vidgade mina horisonter lite grand, om man säger så. Men faktum är att jag börjat fundera på att införa dem igen - fast denna gång av en helt annan orsak! Nämligen den att jag vill förändra min boendemiljö rent faktiskt och det då skulle vara lite illustrativt att göra något liknande även i bloggen. Dock lär de gamla fina svartvita bilderna bli kvar, för dem älskar jag!

Nå, för att byta samtalsämne totalt... i kväll bestämde jag mig för att ta en ordentlig, lång och maklig promenad bara för att titta på hur de delar av området Skallberget ser ut som jag inte brukar passera på mina hundprommisar. Jag tog Belle, Miri och Ginny med mig (de behöver motionera lite extra - Geisha däremot är spinkig och behöver inte bränna kalorier) och så gick vi på vägar vi inte gått förut och jag föll in i en vana från barndomen att titta in genom folks fönster och fundera över hur de hade det där inne. Ända sedan barnsben har jag älskat fönster, och jag menar förstås inte att kika på vad folk gör där inne utan är mer intresserad av hur rummen ser ut och hur det är inrett, hur gardinerna ser ut och om det står fina lampor, växter eller prydnader på fönsterbrädorna. Tycker att fönster ser ut som ögon, och särskilt när det är mörkt ute ser de inbjudande och varma ut... så jag kan i princip gå runt hur länge som helst och beundra fönster, vilket förstås hundarna gillade eftersom de fick undersöka helt nya marker och gå där de inte gått förut. Vi märkte inte ens att det gick från dagsljus via skymning till mörker *skrattar*. Men nu är vi rejält trötta, och vi lär sova bra i natt allihopa. 

Hur mina egna fönster ser ut om tio år vet jag inte... men det gör ingenting, det blir bra oavsett. Känner mig verkligen taggad att skapa ett hem som är bara mitt eget och speglar vem  jag är!