Sen onsdagskväll 

Jag hoppas och tror att jag håller på att tillfriskna så sakteliga... och det är skönt, inte bara för att det är jobbigt att vara sjuk utan också för att det är eländigt att ha feber. Vet inte vad som är värst med just feber; att sängen blir klibbig och skrynklig, att jag drömmer otäcka mardrömmar eller att jag är så blöt av svett att jag nästan halkar ur sängen. För att inte tala om att Belles rastningar blivit superkorta och bara skett på uteplatsen. Men det sistnämnda är inte bara mitt fel, utan lika mycket Belles... hon avskyr snö och kyla (och skaren är så hård att hon kan gå ovanpå snön utan att sjunka ner) att Belle bara går någon meter från huset för att uträtta sina behov och sedan bums skall in till sängvärmen igen. Just de här dagarna har det förstås varit en välsignelse att hon inte velat ta milslånga promenader, eftersom jag inte är i skick att klara sådant och p.g.a. smittorisken inte velat blanda in någon annan i rastandet... det är inte juste att riskera någon annans hälsa, särskilt inte mina vänner som behöver kunna sköta sina jobb eller Nina som inte har något immunförsvar. Dessutom arbetar Alex, Daniel, Perry och Maria alla fyra på Amnegården där det bor människor som inte klarar infektioner... så jag har verkligen velat ligga lågt de här feberdagarna för alla eventualiteters skull.

Idag mår jag dock som sagt bättre, har varit uppe och t.o.m. tagit Belle på korta rastpromenader i området. Själv vandrade jag dessutom ner till ICA och hämtade ett paket med mina mediciner, som jag hade beställt och i min enfald trodde skulle komma till brevlådan... å, apropå det säger ryktet att vi skall få brevlådor i porten snart, i stället för några meter utanför den. Vilket betyder att jag kan tassa ut i morgonrocken och hämta min tidning i stället för att klä på mig för vinterväder bara för det lilla ärendet. Man blir kanske latare  (bekvämare?) med åren... i Otterbäcken var brevlådan ute vid vägen, här är den bara några meter från husväggen, och ändå ser jag fram emot att få posten inburen i trappen - hihi! Å andra sidan, på alla ställen jag bott på tidigare (alltså, innan jag blev skaraborgare) hade jag lucka i min ytterdörr... så på sätt och vis sluter sig cirkeln - nästan i alla fall - när brevlådan flyttar inomhus igen.

Eller, vänta nu... heter det postlåda? Lär mig aldrig vad lådan jag får min post i heter jämfört med den jag postar saker i. Nåja, du förstår vad jag menar.

Nu börjar det bli dags att krypa i säng igen... men efter att ha legat febersjuk i fyra dagar har jag ingen som helst lust att lägga mig igen! Inte ens med ny, fräsch bäddning. Jag har ont i hela kroppen efter allt liggande, och känner mig rastlös och alldeles för pigg för att kunna sova... skall ta lite te och dämpa belysningen, så kanske jag går ner i varv tillräckligt så småningom. Kanske rentav sätta mig att virka någon timme? Det är väldigt rogivande... 

Å, glömde nästan: nu drar min "karriär" som bovärd för Hyresgästföreningen så sakteliga igång... i slutet av februari är det bomöte här i området, och i mitten av mars skall jag på min första utbildningsdag. Skall bli spännande! Rubriken för utbildningen är "Förändra din kommun - påverka med remissvar". Trist nog sker den på samma dag som min yngste bror fyller 50 år, men eftersom jag inte har hört något om fest än antar jag att han - liksom de flesta som fyller under vinterhalvåret - skjuter upp firandet till sommaren. Hoppas jag i alla fall. För jag vill ju vara med och fira honom, så klart!