Måndag kväll  

I morse väcktes jag av telefonen. Det var biståndsbedömaren, Lisa, som frågade om hon hade förstått saken rätt: ville vi att mamma fick komma till Björkskär? Jag svarade att det var exakt vad mamma och jag önskade, men att det förutsatte att där finns lyft, personal som kan hantera en person utan egen rörlighet och framför allt möjlighet till regelbunden sjukgymnastik. "Självklart!" sa Lisa. Och så fortsatte hon med att hon skulle bevilja allt det där, och att det inte behövs något vårdplaneringsmöte för en så enkel sak: "Givetvis skall din mamma få komma hit och träna upp sig - jag beviljar plats på Björkskär och ordnar allt det andra". Så berättade hon hur imponerad hon är av mamma, som går igenom så mycket hemskt och ändå alltid studsar tillbaka igen. "Hon är verkligen fantastisk, din mamma!" avrundade hon... och jag kände mig både rörd och stolt. Ja, mamma är verkligen fantastisk, på alla möjliga sätt.

När samtalet var över, ringde jag till avdelningen och fick tala med mamma. Hon bekräftade att Lisa hade ringt henne, men att hon inte riktigt hade förstått innebörden av samtalet - så jag berättade att det inte blir någon vårdplanering, utan att så fort det blir en plats ledig på Björkskär får hon komma hem. Mamma blev så glad! Så frågade hon om jag möjligen hade råd att tanka hennes mobil så att hon kunde ringa till dagvården och berätta att hon snart är tillbaka i gänget igen, och jag lovade göra mitt bästa. Direkt efter vårt samtal satte jag mig vid datorn och kollade banken, och sedan tankade jag hennes mobil - nu kommer jag ju förhoppningsvis inte att behöva så mycket bensin framöver, så jag var inte lika rädd för att röra de få slantar vi har kvar. 

Det där med Björkskär kom att bli vad som sänkte mina axlar några snäpp. Belle och jag tog en promenad, som skulle ha blivit riktigt lång om det inte hade blåst så hårt att vi nästan vinglade omkring, och sedan körde jag igång en tvättmaskin, skrubbade ren kattlådorna och svabbade golven. Efter det har jag i princip suttit i soffan och virkat, druckit te och bara tagit det väldigt lugnt... äntligen fick jag den där vilodagen jag har längtat så mycket efter! 

Lär sova gott i natt, även om jag funderar lite över om jag skall åka till Skövde som planerat i morgon eller om mamma kommer till Björkskär efter dialysen. Kanske tar jag ut det här i förväg, men på något sätt känns det som om flytten från KSS till Björkskär kommer att gå väldigt fort nu... förutsatt att det finns plats, förstås. Nå, det visar sig i morgon... personalen på mammas avdelning vet att jag planerat att komma i morgon, som om mamma skall flytta lär de ringa mig och berätta det.