Tisdag kväll 


... eller är det bara eftermiddag? Jag blir ärligt talat aldrig klok på var gränsen går mellan eftermiddag och kväll. Klockan är strax efter 17 nu, men den lär ju vara betydligt senare när jag är klar med mitt bloggande...

Hur som helst sov jag uruselt natten till idag, fick nog bara ihop cirka tre, tre och en halv timmar, och drömde oroligt. Den här veckan känns som ett slags limbo, utan att jag riktigt kan förklara varför - som om jag befinner mig i ett ingenmansland mellan två viktiga perioder. Ändå är tiden inte "bortkastad", för dels har jag fått mycket gjort rent fysiskt/faktiskt och dels har jag haft många drömmar om mamma. Sistnämnda känns väldigt viktigt, för det ger mig chansen att få träffa henne igen, se henne, umgås med henne, krama om henne! Jag kan absolut förstå människor som gärna sover mycket för att drömmarna är mer givande än den vakna tillvaron... har själv haft sådana perioder i mtt liv, även om jag absolut inte är i någon dylik just nu. Tvärtom har jag (om vi bortser från nattens sömnlöshet) fått ganska bra ordning på mina nätter sedan veckan hos Michelle, och det gläder mig eftersom det dels innebär att jag oftast vaknar  utvilad och dels att jag orkar göra mer än jag brukade. T.o.m. efter en sådan här natt har jag fler teskedar än på länge... och tro mig, jag använder dem med omsorg och noggrannhet! Det gäller ju att inte låta sig dras med i för mycket flow och överskatta sina krafter... att man orkar saker är jättefint, men det finns en morgondag som också skall orkas med, om man säger så.

Hur som helst, så åkte jag idag in till Mariestad i förmiddags och strålade samman med min andliga syster Carina. Vi lunchade tillsammans på Karlsholme (Café Holmen) och pratade bort cirka två timmar, givetvis särskilt om hennes stundande prästvigning... som jag tyvärr går miste om eftersom den skall ske i Bonn, Tyskland, och jag dels är upptagen den helgen - befinner mig fortfarande hos Michelle - och dels inte har råd med någon resa. Så jag får vara med härifrån Sverige, i ande, hjärta och böner, i stället. Och det var just för att det här blev vår sista möjlighet att ses innan vigningen som det kändes så viktigt - jag ville verkligen träffa henne innan, och ge henne min välsignelse! Alldeles bortsett från att det alltid är trevligt att umgås med henne, menar jag.

En av de andra saker vi pratade om innan vi skildes åt var vädret - himlen var mulen och Carina sa att enligt prognosen skulle norra Västra Götaland drabbas av åska senare under dagen, så vi ville båda ha hunnit hem innan dess. Jag hade ju Belle i bilen, och min lillvoffsa är åskrädd... hon förstår ju inte att det inte finns någon säkrare plats att befinna sig på än i en bil när det åskar, utan föredrar att krypa in under sofffan hemma. Hur som helst, när vi hade lämnat Karlsholme och körde hemåt, hittade jag en hundhage i Johannesberg (inte långt från Västgötabagar'ns café och bageri) som jag inte lagt märke till förut... så där stannade vi en stund så att Belle fick springa av sig. Det var en alldeles perfekt hundhage för oss! Mycket älskött, bara gräs (också det välskött), picknickbord med bänkar och soptunna med tillgång till hundpåsar samt - framför allt! - ett rymningsfritt stängsel. Jag känner min Bellen Bus, hittar hon en utväg så sticker hon! Michelle kallar det "lång bekvämlighetsradie"... jag kallar det "rymning".

Väl tillbaka i bilen hann vi inte långt innan himlen öppnade sig och regnet fullkomligt vräkte ner. Ju närmare Gullspång vi kom desto mildare blev det dock, till min besvikelse... det är så torrt här att gräset är gult och knastrar  under ens skor... och hemma hade det uppenbarligen inte kommit en droppe. Så jag lämnade Belle hos Maria, packade bilen full med återvinningsskräp dels från uteplatsen och dels inifrån, och sedan åkte jag snabbare än någonsin förr till Odinslund med alltsammans... racersnabbt, eftersom jag hade upptäckt att en fyra-fem väldigt stora spindlar huserade i skräpet från uteplatsen! Och jag må vara tuff när det gäller mycket numera, men spindlar i den storleken får mig fortfarande att rysa... blotta tanken på att någon av de där monstren plötsligt skulle kravla upp på min axel medan jag körde kändes som en bilolycka som bara väntande på att inträffa. Så när jag kom fram och hade kört in i den stora återvinningsbyggnaden, frågade jag en i personalen ifall jag kunde få låna ett par rejäla handskar medan jag slängde de där sakerna (och förhoppningsvis spindlarna). Jag sa som det var, och till min tacksamhet och lättnad erbjöd sig genast mannen jag frågat om handskar att själv slänga alltihop medan jag stod bredvid och väntade. Tala om service! 

Resten av det jag skulle slänga - kartonger och plast - skulle till containrar utanför byggnaden, så dem tog jag hand om själv (i det skräpet fanns inga spindlar, det visste jag)... och knappt hade jag hunnit börja mata containrarna innan himlen öppnade sig igen. Det tog inte många minuter att bli fullständigt genomblöt! Lyckligtvis blev jag snabbt klar och kunde åka hem igen, bara för att upptäcka att det fortfarande var torrt på marken i Gullspång. Så jag parkerade lugnt, gick hem för att hämta paddan och med den gå över till Maria en stund på vad vi kallar "paddfika" (d.v.s. vi fikar tillsammans, men var och en donar med sin padda)... men tror du inte att jag bara hann utanför porten då ett tredje ösregn överföll mig! Nåja, nu var jag ju redan så blöt jag kunde bli, och marken behöver som sagt massor av regn.


Skrivet senare samma kväll:

Nu har jag varit duktig en stund till och plockat fram de sista sakerna som skall slängas: glasflaskor, glödlampor, batterier, metallskräp och använd rapsolja. Det hivar jag dock inte förrän strax innan jag åker till Västerås... för jag vill ju inte att nya påsar med återvinningssaker blir stående medan jag är borta! Och för den som undrar, kommer jag givetvis att ha koll på lägenheten de här veckorna eftersom Maria lovat ta hand om allting, ta in posten m.m. och minst en gång om dagen försäkra sig om att allt är som det skall. Det är alltså ingen mening med att bryta sig in här - särskilt inte som jag tar allting av värde med mig - hihi!

Nu tänker jag unna mig en vilopaus innan jag lagar middagen (varm kycklingssallad).