Natten mellan måndag och tisdag 


Varifrån kom den där upplevelsen av frid? Eller rättare sagt, varför kom den just nu? Jag tror att det finns flera skäl, inbördes olika men alla lika viktiga. 

För det första har det nu gått ett och ett halvt år sedan mamma dog och jag börjar klara av att inte bara praktiskt utan också känslomässigt gå vidare utan henne. Det känner jag tydligast i att jag har börjat kunna förändra saker här hemma... inte minst det som var hennes sovrum, som jag nu börjat göra till mitt utrymme med mina behov som grund. 

För det andra flyttade Olaf och Jessie idag. Missförstå mig rätt, det var svårt att behöva skiljas ifrån dem och jag saknar dem... men i och med deras flytt är det nu "bara" Belle, Robin och jag kvar och så förblir det om inget oförutsett inträffar. Vi är vad som återstår av familjen, och inga förändringar kommer att ske inom en förutsägbar framtid vilket på sätt och vis innebär att vi nu har ett "normaltillstånd" här hemma. Det är så här det skall vara i fortsättningen. 

En tredje orsak är att jag har börjat få till ett slags vardagsliv, också det i viss mån förutsägbart och därmed även det ett "normaltillstånd". Jag vet hur jag behöver leva för att fungera och har väl åtminstone rudimentärt skapat förutsättningarna för det. Dessutom har jag börjat skapa egna rutiner, dagligen återkommande "punkter på dagsschemat" som ger stabilitet inte bara åt mig själv utan även mina djur och vännerna. Till de här punkterna hör att varje dag måste innehålla andlighet och återhämtning, umgänge såväl som ensamhet, förnuftiga doser av mat, motion och sömn m.m.

Och så har vi den fjärde orsaken: jag har insett vad som saknas i mitt liv och vad jag behöver. Det mesta är sådant jag sysslade med förr men tappade bort någonstans på vägen... som konsten, för att ta ett exempel ur högen, eller min egen kyrka (alltså inte bara kristendom som sådan utan just min kyrkas traditioner och gudstjänstliv).

Kort sagt, det är väldigt mycket i mitt liv som börjar falla på plats. Och jag börjar lära känna mig själv.